Melodifestivalen is back!
Kan bara kommentera lite kort om premiären av Melodifestivalen i lördags, för det var lite svårt att höra på grund av allt surr runt bordet på lagfesten.
Men det jag kan säga är att det var en ganska beige inledning. Låtmässigt var det väl okej, men som program var det ganska tråkigt. Humorinslagen var humorlösa, inledninsnumret var katastrofalt dåligt och Nanne Grönvall som pausunderhållning var ganska mjäkigt. Richard Olsson och Marie Serneholt var okej som programledare, men ganska trista.
Nej, så bra som Melodifestivalen var under Kristians Luuks två år som programledare - så bra blir det nog aldrig igen.
Låtmässigt var det okej. Swingfly gillar jag och hans låt var glad och skön. Jävligt oväntat att han skulle gå till final ändå, men desto roligare. Att Danny skulle gå till final var väl solklart, nästa förutbestämt, även fast jag irriterade mig på låten redan efter ett par minuter. Hur många gånger kan man sjunga "In the club" på 3 minuter? En miljon? Usch, det kommer bli plågsamt att lyssna på radion i vår och sommar.
Sedan gillade jag Pernilla Andersson och Jenny Silver, och det blev i alla fall Andra chansen för dem. Men Dilba var blek, doldisarna Rasmus Viberg och Jonas Matsson sjöng Hitz for kidz och Le Kid var tuggummi-dåliga.
Det om det.
Men det jag kan säga är att det var en ganska beige inledning. Låtmässigt var det väl okej, men som program var det ganska tråkigt. Humorinslagen var humorlösa, inledninsnumret var katastrofalt dåligt och Nanne Grönvall som pausunderhållning var ganska mjäkigt. Richard Olsson och Marie Serneholt var okej som programledare, men ganska trista.
Nej, så bra som Melodifestivalen var under Kristians Luuks två år som programledare - så bra blir det nog aldrig igen.
Låtmässigt var det okej. Swingfly gillar jag och hans låt var glad och skön. Jävligt oväntat att han skulle gå till final ändå, men desto roligare. Att Danny skulle gå till final var väl solklart, nästa förutbestämt, även fast jag irriterade mig på låten redan efter ett par minuter. Hur många gånger kan man sjunga "In the club" på 3 minuter? En miljon? Usch, det kommer bli plågsamt att lyssna på radion i vår och sommar.
Sedan gillade jag Pernilla Andersson och Jenny Silver, och det blev i alla fall Andra chansen för dem. Men Dilba var blek, doldisarna Rasmus Viberg och Jonas Matsson sjöng Hitz for kidz och Le Kid var tuggummi-dåliga.
Det om det.
Kommentarer
Trackback
