Jag ska nog lyckas

Veckan inleddes i kärlekens tecken med Alla hjärtans dag, fast av den märkte jag inte så mycket. Fick en vinflaska av Mor, och det var ju väldigt fint, men annars var det business as usual - det vill säga; lika kärleksfullt som alla andra dagar.
     Veckan inleddes också i sjukdomens tecken, då jag var kraftigt förkyld och hemma från jobbet de två första dagarna. Nu återstår endast lite snuva, men den är förhoppningsvis också väck inom kort.

Annars har det varit grymt kallt. Jag tror inte att man kan förstå om man är utomlands och läser detta, man måste ha upplevt det själv. Herrejävlar vad kallt det varit!
     Det har också visats sig i form av bilkrångel. Kylan är inte skonsam mot gamla bilar, och den här veckan har upplevt väldigt många protester. Senast igår kväll då bilen tvärvägrade. Bilar är oftast bra, men också ofta ett satans otyg. De ska bara gå, annars vill jag inte ha med dem att göra!
     Varför skulle alla hålla på och snacka om global uppvärmning och klimatförändringar förut - det är klart att det blir tidernas jävligaste köldknäpp då. 2 ÅR I RAD!
     Det räcker med den här extremkylan nu. Vi fattar, det är vinter, det är kallt, det behöver inte bevisas något mer nu.

Och så slutade Foppa då, tillslut. Även om det kanske inte var det han önskade så fick han ändå bestämma det själv, vilket var skönt. Att säger själv att han skulle klara av att spela, fast inte på topp, och då var det lika bra att lägga ner. Han testade, han försökte, men det gick inte. Gott så.
     Nu är det bara att tacka för föreställningen, och på återseende framöver.

Allt som allt har det ändå varit en ganska bra vecka. Jag trivs med det mesta just nu, förutom mitt knä då, men i övrigt rullar det på i ett behagligt tempo. Härligt, tycker jag.