Veckan som gått

- Det har varit en ömsom svinkall ömsom soligt vacker vecka. Snöfall, kyla och solsken - februari i ett nötskal.

- Var hos sjukgymnasten igen och frågade vad han trodde om korsbandsskadan. "Är det av, tror du?". Han trodde att det var av, eller annars jävligt mycket uttänjt.
      Men jag undrar, jag. Är det verkligen så illa? Är det verkligen korsbandet? Jag har läst på lite på internet, och där verkar det som att man inte kan varken cykla, simmar eller springa på 6 veckor. Jag kan cykla utan att det gör ont, har inte testat att simma men kan inte tänka mig att det inte skulle gå, fast dock känns det inget vidare när jag springer. Jag vet inte, jag.

- Mot slutet av veckan åkte jag på en stabil förkylning. Eller åtminstone snuva och lite halsont. Kommer ju alltid nån gång om året, så det är ju bara att ta det och vänta ut det. Men drygt är det ju.

- Egyptierna har härjat ett tag nu och fick tillslut som de ville. Folket talade och folket vann. Visst hände det säkerligen en del hemskheter på vägen, men i det stora hela var det rätt fint ändå. Missförstå mig rätt. Jag litar på att ni fattar vad jag menar.

- Foppa gjorde tillslut comeback, och en ganska lyckad sådan verkar det som förlusten till trots. Otroligt stort och roligt - men det är nu det börjar. Det är nu han ska visa att det fanns en mening med comebacken. Jag hoppas verkligen att det går vägen för honom,

- Men det färskaste, och kanske starkaste, jag tar med mig från veckan är ändå Wayne Rooneys otroliga jävla mål. Det är sanslöst vackert, helt makalöst faktiskt! Nästan löjligt vackert. Nästan overkligt. Som ett tv-spel.
     Jag kan sätta 10 000 på att han kommer att ösa in mål nu, eller åtminstone producera i vanligt takt. Jag tror att det där var proppen som var tvungen att släppa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0