Idrottsgalan
Idrottsgalan 2011 var väl ungefär som Idrottsgalan brukar vara. Lite för långt, ganska fint, lite förutsägbart, ganska humorbefriat och för många stående ovationer.
Just det där med stående ovationer stör mig varenda jävla år. Herregud, hur svårt ska det vara?! Man står inte upp för aktiva idrottare, inte ens om de är olympiska mästare. Kanske om de gjort något alldeles utöver det vanliga, men då ska det vara en in i helvetes jätteprestation. Annars står man bara upp för gamla hjältar - alltså riktigt stora idrottare och hjältar!
Som när Ingemar Stenmark fick Hederspriset. Idrottsgalan är ofta lång och långsam, men ibland bränner den till. Som när Ingemar Stenmark hyllades, fick Hederspriset, och mycket riktigt en stående ovation. Där är det berättigat, indeed!
Kvällens stora vinnare var ju annars Herstafettlaget som fick både Bragdguldet och pris som årets lag. Att Therese Alshammar fick folkets pris, Jerringpriset, var lite oväntat - men desto roligare. Hon är verkligen en stor idrottskvinna och en riktig svensk hjälte. Hon får inte alltid så mycket utrymme och berömm, så det här var hon värd.
Sedan måste man säga att Robin Paulsson gjorde det bra i sin första riktigt stora programledarroll. Han måste få Melodifestivalen 2012!
Och nu vet jag vilken musikal jag inte ska se. Jag menar, Måns Zelmerlöws Romeo & Julia...what the fuck? Som om någon kräkts på en one-hit-wonder-kabare.
Just det där med stående ovationer stör mig varenda jävla år. Herregud, hur svårt ska det vara?! Man står inte upp för aktiva idrottare, inte ens om de är olympiska mästare. Kanske om de gjort något alldeles utöver det vanliga, men då ska det vara en in i helvetes jätteprestation. Annars står man bara upp för gamla hjältar - alltså riktigt stora idrottare och hjältar!
Som när Ingemar Stenmark fick Hederspriset. Idrottsgalan är ofta lång och långsam, men ibland bränner den till. Som när Ingemar Stenmark hyllades, fick Hederspriset, och mycket riktigt en stående ovation. Där är det berättigat, indeed!
Kvällens stora vinnare var ju annars Herstafettlaget som fick både Bragdguldet och pris som årets lag. Att Therese Alshammar fick folkets pris, Jerringpriset, var lite oväntat - men desto roligare. Hon är verkligen en stor idrottskvinna och en riktig svensk hjälte. Hon får inte alltid så mycket utrymme och berömm, så det här var hon värd.
Sedan måste man säga att Robin Paulsson gjorde det bra i sin första riktigt stora programledarroll. Han måste få Melodifestivalen 2012!
Och nu vet jag vilken musikal jag inte ska se. Jag menar, Måns Zelmerlöws Romeo & Julia...what the fuck? Som om någon kräkts på en one-hit-wonder-kabare.
Kommentarer
Trackback
