Livet
Om det var en jobbig dag igår så var det en ganska så lovely dag idag - som jag förutspådde. Kanske berodde det på att jag öppnade, vad vet jag? Att sluta tidigt på dagen är i alla fall min melodi.
Jag vet inte, men det känns som att jag blir piggare när jag går upp runt fem på morgonen, än om jag går upp typ åtta. Väsentligt piggare, faktiskt. Så om man ska se till den biten så har jag hellre öppning än stängning alla dagar i veckan.
Visst, jag tog en halvtimmes powernap uppe hos Mormor & Morfar - men det får man väl lov att göra?
Lite väder. Efter att ha varit en jävla massa snö och kyla sedan november så har det nu varit mildare några veckor - och därmed också slaskigare och halare. Men jag föredrar nog det, ändå. Åtminstone efter julen, därinnan vill jag ha rikligt med snö på marken.
Men nu har det alltså töat på ganska bra, även om det är mycket snö kvar, och det ger i alla fall en liten hint om att våren är på väg. Det dröjer väl ett par månader innan det blir verklighet - men ändå, en liten hint, vilket är uppiggande. Jag tycker om det där torra som kommer med våren. När allt slask har torkat upp för gott. Det är som att världen föds på nytt efter en mindre istid. Det känns piggt.
Fast perioden mellan vinter och vår är ju hemsk - när vårvädret kommer och sakta utplånar vintern. Då är det inte så lajbans att jobba på dagis vill jag lova. Då går torkskåpet varmt vill jag lova. Då är det ganska surt vill jag lova.
Dock är det bara januari än så länge, och jag skulle kunna tänka mig att ha sådant här väder ett bra tag till om det nu ska vara snö. Det är lagom.
Annars är det träning ikväll - men inte för mig. Skadan på högerknäet som jag ådrog mig på lördagens träning spökar än, och nu känns det som att det inte handlar om en sketen smäll längre.
Det kändes bättre någon dag efteråt, när svullnaden hade lagt sig - men knäet är fortfarande instabilt och stelt. När jag går och tar något olämpligt steg så viker sig plötsligt knäet ibland, och det kan ju inte vara bra.
För tre år sedan fick jag ett utdraget ledband i knäet, och jag vet inte om det är samma sak nu. Jag är så dålig på skador och sånt, vad det är som är fel och så. För mig kan det lika gärna vara en korsbandsskada som en stukning, jag vet knappt skillnaden. Men jag tror inte att det är lika illa nu som då. Eller, jag hoppas inte det. Den gången missade jag hela försäsongen - och det är inte alls vad jag behöver just nu. Jag behöver en bra försäsong nu, mer än någonsin,
Jag vet inte, men det känns som att jag blir piggare när jag går upp runt fem på morgonen, än om jag går upp typ åtta. Väsentligt piggare, faktiskt. Så om man ska se till den biten så har jag hellre öppning än stängning alla dagar i veckan.
Visst, jag tog en halvtimmes powernap uppe hos Mormor & Morfar - men det får man väl lov att göra?
Lite väder. Efter att ha varit en jävla massa snö och kyla sedan november så har det nu varit mildare några veckor - och därmed också slaskigare och halare. Men jag föredrar nog det, ändå. Åtminstone efter julen, därinnan vill jag ha rikligt med snö på marken.
Men nu har det alltså töat på ganska bra, även om det är mycket snö kvar, och det ger i alla fall en liten hint om att våren är på väg. Det dröjer väl ett par månader innan det blir verklighet - men ändå, en liten hint, vilket är uppiggande. Jag tycker om det där torra som kommer med våren. När allt slask har torkat upp för gott. Det är som att världen föds på nytt efter en mindre istid. Det känns piggt.
Fast perioden mellan vinter och vår är ju hemsk - när vårvädret kommer och sakta utplånar vintern. Då är det inte så lajbans att jobba på dagis vill jag lova. Då går torkskåpet varmt vill jag lova. Då är det ganska surt vill jag lova.
Dock är det bara januari än så länge, och jag skulle kunna tänka mig att ha sådant här väder ett bra tag till om det nu ska vara snö. Det är lagom.
Annars är det träning ikväll - men inte för mig. Skadan på högerknäet som jag ådrog mig på lördagens träning spökar än, och nu känns det som att det inte handlar om en sketen smäll längre.
Det kändes bättre någon dag efteråt, när svullnaden hade lagt sig - men knäet är fortfarande instabilt och stelt. När jag går och tar något olämpligt steg så viker sig plötsligt knäet ibland, och det kan ju inte vara bra.
För tre år sedan fick jag ett utdraget ledband i knäet, och jag vet inte om det är samma sak nu. Jag är så dålig på skador och sånt, vad det är som är fel och så. För mig kan det lika gärna vara en korsbandsskada som en stukning, jag vet knappt skillnaden. Men jag tror inte att det är lika illa nu som då. Eller, jag hoppas inte det. Den gången missade jag hela försäsongen - och det är inte alls vad jag behöver just nu. Jag behöver en bra försäsong nu, mer än någonsin,
Kommentarer
Trackback
