Nyår

Solen skiner vidare. Men det blir aldrig lika vackert som jag minns det. Eller var det nån som ljög, var jag aldrig riktigt där, har jag någonsin varit här?
     Min ungdom var ett rödvin, ett rus som inte hade tid att stanna för nån. Nu är jag trött, har rusat alldeles för långt, måste vila några år, vill inte komma i mål ensam. Varje barn som jag möter, tror ingen hade det lika bra som jag. Men det var längesen och imorgon är idag.
     Jag gick under din balkong fram och tillbaka en hel kväll, i hopp om att du skulle se ner på mig så som jag såg upp till dig. Du visste inte att jag fanns där, men jag vill tro att livet är en lustig liten sak där kärleken tar sina egna vägar. Nån gång blir vi väl alla påkörda.
     Hjälp mig hem, bara för en kväll, så kanske jag stannar kvar. Vill ha en nyckel till någonting som inte bara är mitt, som jag aldrig får slarva bort, som ingen kan köpa för allt i världen.
     Så många stjärnor jag mött på himlen. Så många gånger jag berättat om dig, hur underbar du är. Varför berättade jag aldrig för dig?
     Jag fyllde mitt hus med mistlar för att få en chans att möta dina läppar, men hoppfullheten tog över så mycket att jag glömde att bjuda dig.
     Men du kan aldrig bli min, jag kan bara bli din.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0