Jag ska nog lyckas

Stjärnorna på slottet är ett fint program som jag älskar - men årets säsong har varit en mindre besvikelse så här långt. Det finns liksom ingen nerv i det. Visst ska det vara feelgod-tv, och det är det, men det behövs hetta till lite emellanåt. Lite känsliga diskussioner eller en Börje Ahlstedt som säger eller gör något oväntat, helt enkelt. Det är lite för tamt, än så länge, fast för den skullen ändå inte dåligt.
      Lördagens program med Niklas Strömstedt som huvudperson var bäst hittills, kanske för att jag gillar honom bäst av deltagarna. Det var förvisso ett ganska snällt program utan direkta djupdykningar i privatlivet, men jag tyckte om det ändå.
      Jag har alltid gillat Niklas Strömstedt, främst som barn då jag tyckte han var en häftig pop-stjärna, och därefter hans tid i GES, men på senare år har jag börjat gilla hans texter mer och mer, medan jag som barn var inne på melodierna. Han har verkligen fått till det textmässigt i vissa låtar.
      Nåväl, nästa vecka är det Ulf Brunnbergs tur - och det kan bli bra! Han är lite bullrig sådär som jag tycker om hos äldre män. Han hörs och märks och kan leva lite satan, vilket är älskvärt. Jag tror också att han kan ha intressant saker att komma med från sitt liv. Om de rätta frågorna ställs och de rätta ämnen tas upp så kan det bli en kanonprogram! Jag vill väldigt görna höra vad han har att säga om Jönssonligan och Gösta Ekman, samt hans arbete med Killinggänget i Fyra nyanser av brunt, där han vann en Guldbagge för bästa biroll.