Årskrönika
När jag går tillbaka och läser årskrönikan för 2009 så slås jag av hur dramatiskt den var. Det var ganska stora ord om stora saker, eller stora saker förpackade in i små ord, vad vet jag. Hur som helst känns det som en ganska tung årskrönika. Så blir det nog inte nu.
Efter ett väldigt bra 2009 så började 2010 lite ovisst. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. Fast det vet man väl aldrig, å andra sidan? Men det kändes lite ovisst i alla fall i början. Sen så planade den närmaste framtiden ut sig, då det blev som så att jag åkte ner till Australien några månader.
Det är svårt att beskriva hur viktigt det var för mig. Det kan tyckas vara en jävla skitgrej att åka utomlands några månader - men för mig var det livsviktigt. Jag behövde tid för mig själv, någonstans där ingen visste vem jag var och någonstans där jag var väldigt långt hemifrån. Visst hade jag Fröken Blomberg där i närheten, men vi sågs ju inte alltför ofta, så i stort sett blev det som jag tänkt mig. Fast fan vet hur det hade gått om inte Fröken Blomberg varit där, med boende och allt?
Nåväl, det var en bra tid, och en alldeles lagom tid. Jag var färdig med det när jag kom hem.
Sedan får man inte glömma Thailands-resan med familjen de där två veckorna innan jag for till Australien - det var också en väldigt bra resa. Sedan var jag bara hemma en dag ifrån Thailand innan jag åkte åt samma håll igen.
Men till sommaren var jag hemma igen, nytankad och ganska hoppfull. Fotbollen tog vid ganska direkt, efter att ha varit ifrån den sedan februari, och det tog sin lilla tid att komma tillbaka in i det igen. Frågan är om jag gjorde det överhuvudtaget? Nej, det blev ingen bra säsong för min del, och det var ganska jobbigt även fast jag inte hade de bästa förutsättningarna. Därför är jag full av revanschlusta inför nästa säsong!
Sommaren var också fylld av annat roligt, som Peace & love med Stiffa, Melissa-tjejen och Carro, samt Lillebror, Bruce och Loke som också var där. Det var en fin liten tripp med bra sällskap, bra musik och bra väder. Det vill jag göra om nästa sommar, fast ännu bättre.
Sedan var jag ju en underbar vecka i Berghamn och ett par dagar i Trosa med familjen och Familjen Carlsson vilket också var trevligt.
Riddarna hade en lite obestämd paus under året då Påven var soldat i Kosovo, Vampyren pluggade i Australien och Mr.Tequila var kvar i Norge, medan Studenten pluggade vidare i Uppsala och Stiffa skötte affärerna på hemmaplan. Det blev inte mycket gjort med gänget, men till hösten började vi så smått återförenas igen. Påven och Vampyren kom hem, medan Mr.Tequila åkte ännu längre iväg. Hur Riddarnas år ser ut 2011 vet väl ingen, men det ska bli spännande att ta reda på.
Jobbmässigt sett kom jag tillbaka som dagisfröken under september och blev kvar fram till...ja, inte vet jag? Jag ska jobba nästa vecka, sedan vet jag inte. Annars har jag lite annat och pyssla med om det inte blir någon fortsättning, och det känns mycket spännande.
Och min bok lever. Fortfarande, efter 3 år. Fast den står lite stilla. Men jag har mina ideér, och för första gången på mycket länge känns de verkliga, och jag är väldigt hoppfull på den fronten. Jag skriver bättre för varje år som går - och det kanske det som är problemet, egentligen? Jag blir bättre och ändrar och stryker sånt jag skrivit förut som nu blivit sämre i mina ögon.
Jag fyller snart 25 (herregud!) och det känns...sådär. Ibland väldigt bra och ibland lite skrämmande och ångestladdat. Just 25 känns lite som en milstolpe, och det skulle vara kul om den stolpen pryddes av någonting fint. Någonting viktigt och betydande för resten av mitt liv. Jag hoppas det blir så, men lovar ingenting. Allra minst till mig själv. Ibland är det dumt att lova och bättre att bara göra det istället.
Efter ett väldigt bra 2009 så började 2010 lite ovisst. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. Fast det vet man väl aldrig, å andra sidan? Men det kändes lite ovisst i alla fall i början. Sen så planade den närmaste framtiden ut sig, då det blev som så att jag åkte ner till Australien några månader.
Det är svårt att beskriva hur viktigt det var för mig. Det kan tyckas vara en jävla skitgrej att åka utomlands några månader - men för mig var det livsviktigt. Jag behövde tid för mig själv, någonstans där ingen visste vem jag var och någonstans där jag var väldigt långt hemifrån. Visst hade jag Fröken Blomberg där i närheten, men vi sågs ju inte alltför ofta, så i stort sett blev det som jag tänkt mig. Fast fan vet hur det hade gått om inte Fröken Blomberg varit där, med boende och allt?
Nåväl, det var en bra tid, och en alldeles lagom tid. Jag var färdig med det när jag kom hem.
Sedan får man inte glömma Thailands-resan med familjen de där två veckorna innan jag for till Australien - det var också en väldigt bra resa. Sedan var jag bara hemma en dag ifrån Thailand innan jag åkte åt samma håll igen.
Men till sommaren var jag hemma igen, nytankad och ganska hoppfull. Fotbollen tog vid ganska direkt, efter att ha varit ifrån den sedan februari, och det tog sin lilla tid att komma tillbaka in i det igen. Frågan är om jag gjorde det överhuvudtaget? Nej, det blev ingen bra säsong för min del, och det var ganska jobbigt även fast jag inte hade de bästa förutsättningarna. Därför är jag full av revanschlusta inför nästa säsong!
Sommaren var också fylld av annat roligt, som Peace & love med Stiffa, Melissa-tjejen och Carro, samt Lillebror, Bruce och Loke som också var där. Det var en fin liten tripp med bra sällskap, bra musik och bra väder. Det vill jag göra om nästa sommar, fast ännu bättre.
Sedan var jag ju en underbar vecka i Berghamn och ett par dagar i Trosa med familjen och Familjen Carlsson vilket också var trevligt.
Riddarna hade en lite obestämd paus under året då Påven var soldat i Kosovo, Vampyren pluggade i Australien och Mr.Tequila var kvar i Norge, medan Studenten pluggade vidare i Uppsala och Stiffa skötte affärerna på hemmaplan. Det blev inte mycket gjort med gänget, men till hösten började vi så smått återförenas igen. Påven och Vampyren kom hem, medan Mr.Tequila åkte ännu längre iväg. Hur Riddarnas år ser ut 2011 vet väl ingen, men det ska bli spännande att ta reda på.
Jobbmässigt sett kom jag tillbaka som dagisfröken under september och blev kvar fram till...ja, inte vet jag? Jag ska jobba nästa vecka, sedan vet jag inte. Annars har jag lite annat och pyssla med om det inte blir någon fortsättning, och det känns mycket spännande.
Och min bok lever. Fortfarande, efter 3 år. Fast den står lite stilla. Men jag har mina ideér, och för första gången på mycket länge känns de verkliga, och jag är väldigt hoppfull på den fronten. Jag skriver bättre för varje år som går - och det kanske det som är problemet, egentligen? Jag blir bättre och ändrar och stryker sånt jag skrivit förut som nu blivit sämre i mina ögon.
Jag fyller snart 25 (herregud!) och det känns...sådär. Ibland väldigt bra och ibland lite skrämmande och ångestladdat. Just 25 känns lite som en milstolpe, och det skulle vara kul om den stolpen pryddes av någonting fint. Någonting viktigt och betydande för resten av mitt liv. Jag hoppas det blir så, men lovar ingenting. Allra minst till mig själv. Ibland är det dumt att lova och bättre att bara göra det istället.
Kommentarer
Trackback
