När natten säger fortsätt

"Skuleberget är så högt att ingen kan förstå det
inte ens de som vet.
Jag kan tro att det tar 25 år att falla ner hit
25 år av glädje, lycka, sorg och skit.
Hur kan det komma sig att jag vandrar ensam vareviga dag?
Dom säger att svaret är jag.
Jag vet inte, och jag orkar inte leta
men att inte veta är också att veta.
Jag vet att du tror att jag var med nån som stod dig nära
men sanningen är den att vi var nog bara lite kära.
Jag vet så lite, nästan ingenting
men om jag är kryptisk och svår så är du ingenting.
Jag vill inte ha dig
du fattas mig.
Jag älskar dig
du vill inte ha mig.
Vi som var så nära, hur kan att tänka på dig kännas så långt bort?
Hur kan det kännas så fel när vi är av samma sort?
Det är längesen nu, det är evigheter sen
och det är inte lika charmigt att raggla hem nu som 2005.
En vacker tanke känns löjligt långt ifrån
och alla magiska nätter känns bara som på lång.
Det är inte lätt att bli äldre, fast jag inget annat vill hellre
men varför blir jag aldrig äldre?
Det borde komma på posten som nåt man kvitterar ut
men känslan är den att innan det hann börja hann det ta slut.
Varför kämpa emot och fortsätta streta
för när allt kommer omkring; att veta är att inte veta.
Och i natt fann jag lyckan i en tanke som föddes för längesen
i natt hittade jag tillbaka till den där vägen igen.
Den där vägen som ska ta mig till mina drömmars mål
den där vägen som har prövat mig på vad jag tål.
Jag vet att du en annan väg ska vandra
kan de möts, våra vägar, och vi finner varandra.
I hela mitt liv har jag sagt att tiden går
först nu inser jag att tiden kommer, det är först nu jag förstår."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0