Dialog med min brorson

"Sa jag att jag älskar dig?
      Du kommer aldrig att få veta, du kommer aldrig att få veta, men jag vill bara att du ska veta.
      Vi var väl aldrig egentligen menade, jag har aldrig trott det och har väl inga förhoppingar. Men man kan väl få drömma?
      Du är halvvägs där, jag är redan där, och jag har inte ens börjat. Vi kommer nog inte mötas där, för det finns så många vägar.
      Jag var där när du var en outsider, du var där när jag kröntes kung, och jag unnade dig allt för jag var förlorad. I dig.
      Du var så orädd och bedrövad, jag var barnslig och lycklig. Jag visste ingenting om den världen jag levde i.
      Visste du att jag älskade dig?
      Det visste inte jag heller.
      I nästa rökpaus ser du mig i ögonen, och jag kommer troligtvis titta bort. Men om jag stannar där och du vill nåt, stanna kvar.
      Mellan äkta och falsk, mellan dig och mig, är vi två idioter?
      Min brorson ligger här brevid mig och skriker på mig, för att jag är en sån idiot. Han är utvecklingsstörd och han säger att jag är en jävla fegis. Han har mött kärleken flera gånger än mig, och vem är jag att säga emot. Han kastar skit på mig och jag tar emot.
      Jag försöker förklara att det inte är så enkelt, men han bara skriker. Han håller inte med. Han säger "gasa och sedan får du se vad som händer". Han är 10 år yngre, men ibland känns det tvärtom.
      Hörru, jag tror jag älskar dig,"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0