Tillfälligheternas spel
"Och på ett ögonblick är ett halvt liv av längtan och väntan förbi. En skoningslös sommarnattsbris som rensar känslan från förnuft. Det kanske är det bästa, det kanske är det riktiga, men vad jag hatar när hjärnan brottar ner hjärtat.
Jag vågar inte röra dig, vill inte förstöra dig. Vill inte rasera allt som jag tror att du är. Du kanske inte finns där?
Jag ställer mig framför mig själv och håller ifrån. Puttar mig och dirigerar mig åt riktningar jag inte tänkt ta. Jag ställer mig emellan oss två, för en del av mig tror att det blir bäst så. Ibland försöker jag slå mig förbi mig själv, ibland orkar jag inte göra motstånd. Jag accepterar och tittar åt annat håll.
En gång trodde jag att vi skulle sluta som i filmerna, men nu förstår jag att filmen alltid slutar där verkligheten börjar. Vi kanske inte är så lika ändå.
Men jag tror på ödet, jag tror på mirakel. Jag tror också att vi skapar vårat eget öde, men mest av allt tror jag att livet är ett tillfälligheternas spel. Jag är öppen för det mesta.
Om jag kunde bestämma ditt öde skulle jag säga: "Stanna tiden, försvinn inte".
Men det är inte upp till mig, och jag hatar att du får mig att känna mig otillräcklig. Du tänker bara på allting jag inte gjort i livet, men du förstår inte allting som jag kommer att göra. Om jag tror rätt så får du fel. Jag kommer att bli någon som du inte trodde att jag var. Om jag får rätt är det inte långt kvar, men då tror jag inte att du är kvar.
Och ingenstans kan jag klandra dig, fastän det är "Stackars mig, stackars mig". Jag trodde jag var färdig. Men det är nåt med dig som inte kan lämna mig.
Men du gör det enklare. Nu finns det ingenting kvar."
Jag vågar inte röra dig, vill inte förstöra dig. Vill inte rasera allt som jag tror att du är. Du kanske inte finns där?
Jag ställer mig framför mig själv och håller ifrån. Puttar mig och dirigerar mig åt riktningar jag inte tänkt ta. Jag ställer mig emellan oss två, för en del av mig tror att det blir bäst så. Ibland försöker jag slå mig förbi mig själv, ibland orkar jag inte göra motstånd. Jag accepterar och tittar åt annat håll.
En gång trodde jag att vi skulle sluta som i filmerna, men nu förstår jag att filmen alltid slutar där verkligheten börjar. Vi kanske inte är så lika ändå.
Men jag tror på ödet, jag tror på mirakel. Jag tror också att vi skapar vårat eget öde, men mest av allt tror jag att livet är ett tillfälligheternas spel. Jag är öppen för det mesta.
Om jag kunde bestämma ditt öde skulle jag säga: "Stanna tiden, försvinn inte".
Men det är inte upp till mig, och jag hatar att du får mig att känna mig otillräcklig. Du tänker bara på allting jag inte gjort i livet, men du förstår inte allting som jag kommer att göra. Om jag tror rätt så får du fel. Jag kommer att bli någon som du inte trodde att jag var. Om jag får rätt är det inte långt kvar, men då tror jag inte att du är kvar.
Och ingenstans kan jag klandra dig, fastän det är "Stackars mig, stackars mig". Jag trodde jag var färdig. Men det är nåt med dig som inte kan lämna mig.
Men du gör det enklare. Nu finns det ingenting kvar."
Kommentarer
Trackback
