Dag 1
Hade förberett mig på att det kunde ha blivit en jobbig natt. Men jag sov. Vaknade några enstaka gånger, och till min förvåning hade jag inte ont. Började sedan ladda för en dag full av plågor när bedövningen skulle släppa - men till min förvåning hände ingenting.
Visst känns det, men den stora smärta som jag väntat på har, peppar peppar ta i trä, inte infunnit sig. Och nu måste väl ändå bedövningen ha släppt?
Pratade med några nere på Runevallen ikväll som också har opererat korsbandet tidigare, och de fattade ingenting. De menade att de hade så ont de första dagarna (till och med den första veckan) att de inte kunde röra sig. Själv kunde jag stödja på benet redan igår, jag kan gå hyfsat obehindrat utan kryckor och jag kan gå i trappor. Jag antar att det är ganska bra.
Men...jag väntar fortfarande på att det ska börja göra ont. Det är lika bra att vara förberedd.
Annars vet jag faktiskt inte varför det känns så här bra. Antingen så var jag bra tränad inför operationen, eller så har jag hög smärttröskel. Ska bli skönt att få träffa sjukgymnasten på torsdag och höra vad han tror.
Har tagit det rätt lugnt de här första två dagarna, men imorgon ska jag väl börja "träna" knäet så smått, om det känns bra.
Annars var det sista matchen för vårsäsongen ikväll, hemma mot Kolsva. 3 poäng var viktigt, men dessvärre blev det bara 1 poäng efter 1-1.
Vi gör ingen bra match, och även fast vi har lägen till att säkra segern så känns resultatet rätt talande för hur matchen såg ut. Vi för väl matchen ganska mycket, men Kolsva kom ändå upp i ett par farligheter och kunde mycket väl ha knoppat in ytterligare mål.
Nej, fy fan, det här var inte den våravslutningen vi ville ha, trots att det ändå blev oavgjort. Vi ska vinna den här matchen, men tyvärr kommer vi inte upp i vår normala standard. När jag tänker efter så spelade nog samtliga i laget under sin förmåga.
Nåväl, vi har ändå avslutat den här första halvan av serien väldigt bra efter den lite knackiga inledningen, och vi är i allra högsta grad med i racet inför höstsäsongen. Nu kommer lite välbehövlig vila inna tåget tuffar vidare.
Visst känns det, men den stora smärta som jag väntat på har, peppar peppar ta i trä, inte infunnit sig. Och nu måste väl ändå bedövningen ha släppt?
Pratade med några nere på Runevallen ikväll som också har opererat korsbandet tidigare, och de fattade ingenting. De menade att de hade så ont de första dagarna (till och med den första veckan) att de inte kunde röra sig. Själv kunde jag stödja på benet redan igår, jag kan gå hyfsat obehindrat utan kryckor och jag kan gå i trappor. Jag antar att det är ganska bra.
Men...jag väntar fortfarande på att det ska börja göra ont. Det är lika bra att vara förberedd.
Annars vet jag faktiskt inte varför det känns så här bra. Antingen så var jag bra tränad inför operationen, eller så har jag hög smärttröskel. Ska bli skönt att få träffa sjukgymnasten på torsdag och höra vad han tror.
Har tagit det rätt lugnt de här första två dagarna, men imorgon ska jag väl börja "träna" knäet så smått, om det känns bra.
Annars var det sista matchen för vårsäsongen ikväll, hemma mot Kolsva. 3 poäng var viktigt, men dessvärre blev det bara 1 poäng efter 1-1.
Vi gör ingen bra match, och även fast vi har lägen till att säkra segern så känns resultatet rätt talande för hur matchen såg ut. Vi för väl matchen ganska mycket, men Kolsva kom ändå upp i ett par farligheter och kunde mycket väl ha knoppat in ytterligare mål.
Nej, fy fan, det här var inte den våravslutningen vi ville ha, trots att det ändå blev oavgjort. Vi ska vinna den här matchen, men tyvärr kommer vi inte upp i vår normala standard. När jag tänker efter så spelade nog samtliga i laget under sin förmåga.
Nåväl, vi har ändå avslutat den här första halvan av serien väldigt bra efter den lite knackiga inledningen, och vi är i allra högsta grad med i racet inför höstsäsongen. Nu kommer lite välbehövlig vila inna tåget tuffar vidare.
Kommentarer
Trackback
