Vi ska åt samma håll
Jag är en desperado. Det måste vara så, eller vem menar Eagles när dom sjunger "Desperado, you better let somebody love you, before it's to late"?
Ännu en sommar, blå och regnig, varm och känslosam. Som sig alla andra lik, men jag är ny. Förändrad. Till det bättre. Herregud, jag har aldrig varit bättre.
En gång var jag olyckligt kär i någon speciell, en annan gång var jag lycklig kär i ingen speciell alls. Det är aldrig enkelt för mig, och ingen person kan uppskatta kärleken lika mycket, som den som aldrig fått uppleva den.
Men det måste ha varit någonting jag ätit, eller att huvudet fått sig en sista ordentlig smäll, för aldrig har jag gått in i en sommar så här bra. Nej, herregud, jag har aldrig varit så här bra.
Om du inte tror det, testa. Och om du fortfarande inte ser det, då förstod du mig aldrig så bra som jag hade hoppats.
På ett sätt är jag samma idiot, lika naiv och ren. På ett sätt är jag för första gången 25, färdiglekt och erfaren.
Det finns fortfarande en charm med sommarromanser, men vintrarna har blivit längre och kallare.
Och även fast du blir finare med åren så ser jag dig som allra bäst just nu. Jag var 15 år för 10 år sedan, och fastän jag aldrig kan älska dig mer än jag gjorde då så har du aldrig varit vackrare än nu. Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig.
Du hoppade från T-bryggan i min Oasis-t-shirt, och fast du inte trodde på det då så lovade jag att det skulle bli vi två. Och som jag tvekat när jag sett att du har tvekat. Jag tänkte "Där går mitt hjärta. Där går den jag älskar. Där går flickan jag inte var värd".
Varje lärare jag haft har sagt att jag varit frånvarande, borta i tankar. Jag har alltid varit en drömmare, alltid tänkt på dig. Och dom andra sa: "Hon tar aldrig en förlorare som dig", men jag har alltid tänkt: "Jag är en förlorare om jag slutar tänka på dig".
Det finns fortfarande stunder jag kryper längs rännstenen, men nätterna är nu oftast längre och klarare. Ingen mer ångest, baby, låt oss göra den permanent.
Ditt glimmer skingras varje gång du tappar tron på allt det du trodde på. Glöm aldrig det som tog dig ända hit.
Och du kanske inte visste om det, men, herregud, jag har aldrig varit bättre än nu. Men trots det, hur mycket du än älskar mig, jag kommer aldrig att förstå.
Behöver att du säger till mig "Hörru, bara så att du vet, nu är det du och jag".
Behöver att du tar dig friheten att lägga dig bredvid mig när jag inte ber om det.
Behöver att du aldrig tvivlar om att jag älskar dig mer än någonting annat.
Behöver dig nu och för alltid.
Ännu en sommar, blå och regnig, varm och känslosam. Som sig alla andra lik, men jag är ny. Förändrad. Till det bättre. Herregud, jag har aldrig varit bättre.
En gång var jag olyckligt kär i någon speciell, en annan gång var jag lycklig kär i ingen speciell alls. Det är aldrig enkelt för mig, och ingen person kan uppskatta kärleken lika mycket, som den som aldrig fått uppleva den.
Men det måste ha varit någonting jag ätit, eller att huvudet fått sig en sista ordentlig smäll, för aldrig har jag gått in i en sommar så här bra. Nej, herregud, jag har aldrig varit så här bra.
Om du inte tror det, testa. Och om du fortfarande inte ser det, då förstod du mig aldrig så bra som jag hade hoppats.
På ett sätt är jag samma idiot, lika naiv och ren. På ett sätt är jag för första gången 25, färdiglekt och erfaren.
Det finns fortfarande en charm med sommarromanser, men vintrarna har blivit längre och kallare.
Och även fast du blir finare med åren så ser jag dig som allra bäst just nu. Jag var 15 år för 10 år sedan, och fastän jag aldrig kan älska dig mer än jag gjorde då så har du aldrig varit vackrare än nu. Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig.
Du hoppade från T-bryggan i min Oasis-t-shirt, och fast du inte trodde på det då så lovade jag att det skulle bli vi två. Och som jag tvekat när jag sett att du har tvekat. Jag tänkte "Där går mitt hjärta. Där går den jag älskar. Där går flickan jag inte var värd".
Varje lärare jag haft har sagt att jag varit frånvarande, borta i tankar. Jag har alltid varit en drömmare, alltid tänkt på dig. Och dom andra sa: "Hon tar aldrig en förlorare som dig", men jag har alltid tänkt: "Jag är en förlorare om jag slutar tänka på dig".
Det finns fortfarande stunder jag kryper längs rännstenen, men nätterna är nu oftast längre och klarare. Ingen mer ångest, baby, låt oss göra den permanent.
Ditt glimmer skingras varje gång du tappar tron på allt det du trodde på. Glöm aldrig det som tog dig ända hit.
Och du kanske inte visste om det, men, herregud, jag har aldrig varit bättre än nu. Men trots det, hur mycket du än älskar mig, jag kommer aldrig att förstå.
Behöver att du säger till mig "Hörru, bara så att du vet, nu är det du och jag".
Behöver att du tar dig friheten att lägga dig bredvid mig när jag inte ber om det.
Behöver att du aldrig tvivlar om att jag älskar dig mer än någonting annat.
Behöver dig nu och för alltid.
Kommentarer
Trackback
