Rehab
Träffade min sjukgymnast idag, imorse, för att stämma av läget efter operationen. Det första han sa när jag kom var: "Har inte du opererat dig?". Jag antar att han menade att jag såg rätt så pigg ut.
Sedan ville han att jag skulle gå en sväng i korridoren så att han fick se hur jag går med kryckorna och hur jag stödjer på benet - och där räckte det med en kort sväng fram och tillbaka. "Det här gick snabbt", sa han. "Vanligtvis brukar folk få gå här fram och tillbaka i en kvart för att lära sig hur de ska stödja på benet".
Därefter tog han bort bandaget för att titta på knäet, och även där såg det bra ut. Lite svullnad, men inte så jättemycket. Det såg bra ut, helt enkelt. Nästan lite för bra, menade han. För det är som så att när det känns så pass bra i knäet så är det lätt att man struntar i kryckorna och börjar gå på benet direkt, vilket inte är så bra - och det är ju precis det jag har gjort. Jag höll nästan på att glömma kryckorna när jag skulle åka in till lasarettet imorse.
Så där fick jag lite tillrättavisning. Jag måste ta det lugnt och låta knäet vila upp sig. Även fast det inte känns som det så har jag gjort en ganska så stor operation, och det är viktigt att man ger knäet lite tid och inte irriterar och påfrestar det som jag har gjort. Herregud, igår körde jag igenom hela det första programmet som jag fått, något man tydligen inte ska göra på 1-2 veckor.
Well well, det är ju bra att veta. Nu får jag ta det piano några dagar.
