Jag ska nog lyckas

För andra morgonen i rad så vaknade jag upp med helvetes smärtor tack vare svullnaden. Igår var det skenbenet som kändes - idag är det vaden som pulserar. Det känns ungefär som tidernas jävligaste vadkaka.
     Eftersom att jag är lite lätt hypokondrisk lagd så konstaterade jag snabbt att jag drabbats av en blodpropp. Men efter lite googlande så insåg jag att detta är ett vanligt symptom.
     En människa skrev på ett forum att hon/han opererats en måndag, sedan inte känt någonting fram till fredagen då det började verka i underbenet, och sedan vaden. Alltså precis som mig.
     Tydligen är det blodet som börjat röra på sig neråt i benet, varpå det svullnar och lever satan. Och värktabletterna gör inte så stor nytta känns det som, men det är ändå uthärdligt.
     Dock begränsar det mig till att endast kunna röra sig mellan köket och tv-rummet typ. Så det är prima liv just nu.
     Men jag hoppas att detta är ett tecken på att det går åt rätt håll, och att det långsamt börjar bli bättre. Ska till sjukgymnasten på tisdag morgon, förhoppningsvis känns det bättre då - så att jag kan få ut åtminstone någonting av Peace & love nästa vecka.