Snart på väg tillbaka
Var inne hos sjukgymnasten på Köpings lasarett idag. Mycket trevlig människa det där. Vet dock inte vad han heter, men han bröt på tyska, så det är väl Jürgen eller Dirk. Jag kommer väl att ha en hel del att göra med honom framöver så jag kan väl snart hans namn.
Nåväl, jag trodde bara att han skulle känna lite och kolla så att knäet inte var svullet och så - men nej, det här var ordentliga tester. Först fick jag fylla i en massa papper i en kvart om hur det känns i knäet, såväl fysiskt och psykiskt. Det psykiska var inga problem, det känns ju för jävligt eftersom att jag inte kan spela fotboll, men det fysiska var lite klurigare. Det är svårt att beskriva min smärta, som egentligen inte är någon smärta utan mer en påminnelse om att mitt korsband är av.
Sedan var det kroppsliga tester, och tydligen skulle jag ha haft med mig träningskläder, men det hade jag inte informerats om, så det blev att stå i en stickad tröja och svettas så det stod härliga till. Det var balansplatta, enbenshopp framåt, enbenshopp i sidled och balans rent allmänt. Allt gick bra utom att blunda och stå på ett ben. Det hade jag svårt med, kan man säga. Men att stå på ett ben på en balansplatta och röra med handen från foten upp ovanför huvudet i en minut var inga problem. Mycket märkligt, och lite pinsamt.
Slutligen var det styrketest med benlyft framåt och bakåt. Där gick det väldigt bra, tydligen. Jag fick hela tiden mer och mer tyngd att lyfta, vilket förvånade sjukgymnasten. "Intressant", mumlade han med tysk brytning, och lite senare drog han till med ett: "Fascinerade".
På framåtlyften var jag uppe i 50 kg någonting, och enligt sjukgymnasten så klarade de flesta bara 20-30 kg med en sån här skada. Sedan var det bakåtlyft, vilket var lite jobbigare, men även där förbryllades han över att jag klarade så mycket.
Och även jag blev förvånad, eftersom att jag känt själv hur mycket styrka jag tappat i låren, eller högerlåret då, efter knäskadan. Men så kom jag på att jag kört knäböj med skivstång hela våren ute i förrådet, och det måste ju ha gett resultat utan att jag vetat om det.
Men det jävliga är ju att efter en sån här operation så får man ju börja om på noll igen. Verkligen på noll. Jävligt trist eftersom att jag kört ganska hårt hela våren - men det fina är att om allt går som det ska så kommer jag komma tillbaka ännu starkare än vad jag var innan jag skadade mig. Och det finns ingen tvekan om att jag ska klara av det.
6 månader gav han mig, sedan ska jag vara fit for fight igen om jag lägger ner det jobb som krävs. Då är vi framme vid december, januari, och efter 4-5 månader kan jag nog börja känna på boll igen. Det är alltså nästa års försäsong vi pratar om. Jag längtar redan nu.
Nåväl, jag trodde bara att han skulle känna lite och kolla så att knäet inte var svullet och så - men nej, det här var ordentliga tester. Först fick jag fylla i en massa papper i en kvart om hur det känns i knäet, såväl fysiskt och psykiskt. Det psykiska var inga problem, det känns ju för jävligt eftersom att jag inte kan spela fotboll, men det fysiska var lite klurigare. Det är svårt att beskriva min smärta, som egentligen inte är någon smärta utan mer en påminnelse om att mitt korsband är av.
Sedan var det kroppsliga tester, och tydligen skulle jag ha haft med mig träningskläder, men det hade jag inte informerats om, så det blev att stå i en stickad tröja och svettas så det stod härliga till. Det var balansplatta, enbenshopp framåt, enbenshopp i sidled och balans rent allmänt. Allt gick bra utom att blunda och stå på ett ben. Det hade jag svårt med, kan man säga. Men att stå på ett ben på en balansplatta och röra med handen från foten upp ovanför huvudet i en minut var inga problem. Mycket märkligt, och lite pinsamt.
Slutligen var det styrketest med benlyft framåt och bakåt. Där gick det väldigt bra, tydligen. Jag fick hela tiden mer och mer tyngd att lyfta, vilket förvånade sjukgymnasten. "Intressant", mumlade han med tysk brytning, och lite senare drog han till med ett: "Fascinerade".
På framåtlyften var jag uppe i 50 kg någonting, och enligt sjukgymnasten så klarade de flesta bara 20-30 kg med en sån här skada. Sedan var det bakåtlyft, vilket var lite jobbigare, men även där förbryllades han över att jag klarade så mycket.
Och även jag blev förvånad, eftersom att jag känt själv hur mycket styrka jag tappat i låren, eller högerlåret då, efter knäskadan. Men så kom jag på att jag kört knäböj med skivstång hela våren ute i förrådet, och det måste ju ha gett resultat utan att jag vetat om det.
Men det jävliga är ju att efter en sån här operation så får man ju börja om på noll igen. Verkligen på noll. Jävligt trist eftersom att jag kört ganska hårt hela våren - men det fina är att om allt går som det ska så kommer jag komma tillbaka ännu starkare än vad jag var innan jag skadade mig. Och det finns ingen tvekan om att jag ska klara av det.
6 månader gav han mig, sedan ska jag vara fit for fight igen om jag lägger ner det jobb som krävs. Då är vi framme vid december, januari, och efter 4-5 månader kan jag nog börja känna på boll igen. Det är alltså nästa års försäsong vi pratar om. Jag längtar redan nu.
Kommentarer
Trackback
