Veckans retro
Kommentar:
Det är ju sommar, och då om nån gång tänker man på Riddarna. I alla fall jag. Det var liksom vår stora period på året. Men senaste gången vi hade tid tillsammans var ju för två somrar sedan, då vi var i Halmstad en vecka. För tredje gången.
Nu är läget ett annat. Studenten har man ju träffat ett par gånger i år, och det får anses vara ganska bra. Påven däremot har man inte alls sett mycket av, och det är åt helvete. Senaste gången var när vi var på bio i E-tuna, Baksmällan 2, och det var ju ett tag sedan. Vampyren och Mr.Tequila huserar ju fortfarande i Norge, så där får man ju vara glad om man kan ses åtminstone nån gång om året. Och Kaggen ser man inte heller mycket av nu för tiden, om jag ska vara ärlig, trots att han bor kvar 5 meter över gatan. Jag tror han hatar mig. Eller så har han tröttnat på mig. Eller så har han inte tid med mig. Hur som helst så är det katastrof.
Oj vad negativt det blev. Närå, jag förstår att det är som det är. Det är oundvikligt, liksom. Tiden går, hela tiden, och tiderna förändras. Nothing ever last forever, som Beady eye sjunger. Därmed inte sagt att jag måste tycka om det, för det gör jag inte. Jag hatar det. Jag förstår det och respekterar det - men jag accepterar det inte.
Fast egentligen handlar väl allting om mig, när allt kommer omkring. Man kan inte ha tid för en sån som mig om man samtidigt vill framåt mot nya saker.
Det vill ju jag också, men jag har lite svårt att ta mig fram för tillfället. Jag hoppar för fan på kryckor!
Kommentarer
Trackback
