Jag ska nog lyckas

Jag har alltid sagt det; av alla dokusåpor, eller reality-program, så är Big brother den jag skulle kunna tänka mig vara med i. Inte för att det nödvändigtvis är den bästa dokusåpan, men för att den skulle passa mig bäst.
     Jag skulle vilja vara med i Robinson, men då mitt underhudsfett inte håller elitklass så är jag rädd för att jag skulle svälta ihjäl. Bonde söker fru faller bort då jag varken är bonde eller är sugen på att testa bondelivet. Farmen? Nej, för mycket jobb. Baren? Nej, för ointressant. Paradise hotel, möjligtvis. Men det är nog inte mitt forum, snällt sagt, och även om det var det så skulle jag nog inte orka spela så mycket som det krävs för att hålla sig kvar.
     Men Big brother, det skulle passa mig som handsken tror jag. Jag har talangen som krävs för att göra ingenting, om jag sätter den sidan till, och jag tror inte att jag skulle ha större problem med att klara tristessen som uppstår, den som aldrig syns i tv-rutan. Nej, jag tror jag skulle klara det galant.
     Jag och KåGe har alltid sagt att vi skulle vara grymma i Big brother, och det tror jag verkligen. Men jag är lite rädd för stämpeln man får efteråt. Vare sig man gör bort sig eller inte så får man nog likt förbaskat den där osynliga stämpeln i pannan, något jag inte vill ha. Visst kanske det även kan öppna dörrar, men det kan lika gärna stänga dörrar för gott, dörrar man nån gång gärna velat öppna upp.
     Men det hade nog varit kul, det tror jag, och jag hade nog gjort det bra.