Enkelt är svårast
Jag är inget mobilfreak. När Nokia 3210:an kom så köpte jag den direkt, som alla andra, och även dess uppföljare 3310:an när den kom. Sedan var jag snabbt framme och högg när Sony Ericsson släppte sin walkman-telefon W850i - men i övrigt har jag inte varit så intresserad av "det senaste" inom mobilvärlden.
Min första mobil var en Ericsson-tegelsten, som jag fick efter en deal med Mor om att använda hjälm uppe i Sälen när man var i den åldern då det absolut inte var coolt att ha hjälm på huvudet. Sedan har jag haft en Siemens och en LG, men det var inga höjdare.
Nej, jag har kört på Ericsson, det har funkat bra. Förutom med den senaste som jag köpte för lite mer än två år sedan. En Z770i. Den var skit. Efter ett tag började den leva ett eget liv och stanga av sig själv, för att sedan försöka slå på sig själv igen utan att lyckas nämnvärt. Inte så roligt att ha den när man var i Australien vill jag lova.
Ändå drog jag mig för att köpa en ny mobil, snål som jag är, och jag lånade istället Fars knappt använda retro-Ericsson. Men nu har jag kirrat en ny mobil. Eller, egentligen var det Mor som kirrade en Sony Ericsson X8. Men hon började tveka, och när den väl kom på posten så hade hon ångrat sig. Så jag tog den.
Det är ju touch och hela det där nya helvetet - och jag gillar det inte alls! Jag förstår liksom inte syftet. Varför göra det krångligare än nödvändigt? Hålla på och dra med fingret så där. Och att skriva ett SMS är ju rena lotteriet, det kan ju bli vad som helst om man inte är uppmärksam. Riktigt irriterande.
Men det får väl gå. Den funkar ju att ringa med i alla fall.
Min första mobil var en Ericsson-tegelsten, som jag fick efter en deal med Mor om att använda hjälm uppe i Sälen när man var i den åldern då det absolut inte var coolt att ha hjälm på huvudet. Sedan har jag haft en Siemens och en LG, men det var inga höjdare.
Nej, jag har kört på Ericsson, det har funkat bra. Förutom med den senaste som jag köpte för lite mer än två år sedan. En Z770i. Den var skit. Efter ett tag började den leva ett eget liv och stanga av sig själv, för att sedan försöka slå på sig själv igen utan att lyckas nämnvärt. Inte så roligt att ha den när man var i Australien vill jag lova.
Ändå drog jag mig för att köpa en ny mobil, snål som jag är, och jag lånade istället Fars knappt använda retro-Ericsson. Men nu har jag kirrat en ny mobil. Eller, egentligen var det Mor som kirrade en Sony Ericsson X8. Men hon började tveka, och när den väl kom på posten så hade hon ångrat sig. Så jag tog den.
Det är ju touch och hela det där nya helvetet - och jag gillar det inte alls! Jag förstår liksom inte syftet. Varför göra det krångligare än nödvändigt? Hålla på och dra med fingret så där. Och att skriva ett SMS är ju rena lotteriet, det kan ju bli vad som helst om man inte är uppmärksam. Riktigt irriterande.
Men det får väl gå. Den funkar ju att ringa med i alla fall.
Kommentarer
Trackback
