Veckan som gått
Det har ju varit semmeldagen och internationella kvinnodagen den här veckan, något som passerade obemärkt förbi. Det var inget medvetet val, det bara blev så.
Charlie Sheen, däremot, han har inte passerat obemärkt förbi. Vart är den mannen på väg? Neråt, verkar det onekligen som. Jag vete fan vad som har hänt, om han alltid varit sådan eller om det slagit slint i skallen på honom?
Man har ju alltid hört att han är en festprisse och en kvinnokarl - men det här ju någonting annat. Det är smått tragiskt att se och höra på honom just nu. Han verkar väldigt trasig, och jag hoppas verkligen att han kommer på fötterna igen. Inte för 2½ men's skull, men för Charlie Sheens skull.
Och våren har så sakta börjat smyga sig på. Det började smälta undan redan i veckan, och igår var det en helt otroligt vacker och skön dag. En första vårdag. Som man har längtat efter det.
Melodifestivalen är nu avgjord, och det blev som väntat en Eric Saade-seger. Och det blir säkert bra. Det känns inte som en låt som kommer att tokfloppa och det är inte en låt vi behöver skämmas över. Att den kommer att ta hem hela tjottabalejen är väl inte så troligt, med tanke på att det inte finns någon logik längre i Eurovisionsfestivalen.
Och sedan kom en ny tsunami-våg in över Asien. Jag har inte kommenterat det, men jag vet inte vad man ska säga mer än det uppenbara; att det är fruktansvärt och smått ofattbart.
Att se den där vågen dra in över land i 800 km/h - det är helt...ja, ofattbart. Vilka fruktansvärda krafter Moder Natur besitter! Hemskt att se all förödelse, och...ja, man vet inte vad man ska säga.
Charlie Sheen, däremot, han har inte passerat obemärkt förbi. Vart är den mannen på väg? Neråt, verkar det onekligen som. Jag vete fan vad som har hänt, om han alltid varit sådan eller om det slagit slint i skallen på honom?
Man har ju alltid hört att han är en festprisse och en kvinnokarl - men det här ju någonting annat. Det är smått tragiskt att se och höra på honom just nu. Han verkar väldigt trasig, och jag hoppas verkligen att han kommer på fötterna igen. Inte för 2½ men's skull, men för Charlie Sheens skull.
Och våren har så sakta börjat smyga sig på. Det började smälta undan redan i veckan, och igår var det en helt otroligt vacker och skön dag. En första vårdag. Som man har längtat efter det.
Melodifestivalen är nu avgjord, och det blev som väntat en Eric Saade-seger. Och det blir säkert bra. Det känns inte som en låt som kommer att tokfloppa och det är inte en låt vi behöver skämmas över. Att den kommer att ta hem hela tjottabalejen är väl inte så troligt, med tanke på att det inte finns någon logik längre i Eurovisionsfestivalen.
Och sedan kom en ny tsunami-våg in över Asien. Jag har inte kommenterat det, men jag vet inte vad man ska säga mer än det uppenbara; att det är fruktansvärt och smått ofattbart.
Att se den där vågen dra in över land i 800 km/h - det är helt...ja, ofattbart. Vilka fruktansvärda krafter Moder Natur besitter! Hemskt att se all förödelse, och...ja, man vet inte vad man ska säga.
Kommentarer
Trackback
