Ljus utsikt i mörk tillvaro
Det känns lite grand, eller ganska mycket, som att livet står på repeat just nu. Rom-resan till trots.
Dagarna smälter ihop till en helhet, i synnerhet vardagarna men även helgdagarna till viss del. Det råder brist på variation, kan man säga.
Men för tillfället är det ingenting som stör mig. Jag ska inte säga att jag gillar det, och jag ställer mig inte likgiltig inför det - men det stör mig inte. Jag flyter bara med, varken ovan eller under ytan. Det funkar.
Självklart kommer det inte att fungera över en längre tid, säg ett år, men på nåt jävla vänster känns det som att jag sparar mig och laddar för någonting mycket större. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, även fast jag har mina aningar.
Jag vet, det låter inte klokt.
Men säg så här; jag välkomnar framtiden.
Dagarna smälter ihop till en helhet, i synnerhet vardagarna men även helgdagarna till viss del. Det råder brist på variation, kan man säga.
Men för tillfället är det ingenting som stör mig. Jag ska inte säga att jag gillar det, och jag ställer mig inte likgiltig inför det - men det stör mig inte. Jag flyter bara med, varken ovan eller under ytan. Det funkar.
Självklart kommer det inte att fungera över en längre tid, säg ett år, men på nåt jävla vänster känns det som att jag sparar mig och laddar för någonting mycket större. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, även fast jag har mina aningar.
Jag vet, det låter inte klokt.
Men säg så här; jag välkomnar framtiden.
Kommentarer
Trackback
