Du är nog den...

Tänk att du jobbar, tänk att du hatar allt. Tänk att du får punktering, tänk att du har lång väg hem. Tänk att det är kallt. Tänk att det är jävligt kallt. Tänk att du gråter, och kom ihåg att du hatar allt.
     Men tänk att du kommer hem. Tänk vilka som möter dig. Du har kärleken i en kram, och alla har längtat efter dig. Dom älskar dig.
     Så där vill jag ha det. Så där vill jag tänka på dig. Något jag inte vill vara utan, något jag inte ens kan föreställa mig.
     Men du vet nog bättre. Du vet nog allting. Du har allting klart för dig, och där passar jag inte in. Du vet nog bättre.
     Så jag litar på dig. Jag hoppas att du vet bäst. Jag litar på att det blir bäst så här, även fast jag är kär. Men jag ska lägga av, jag lovar. Jag ska sluta upp med allt det här.
     Jag kan gå hur många varv som helst. Jag kan stå under din balkong, på håll. Jag kan tänka på dig jämt. Ingenting förändrar någonting. För du vet nog bäst.
     Och jag träffar någon annan. Vi trivs jävligt bra. Jag vill vara med henne, och hon tycker om mig varje dag. Vi har det bra.
     Men de spelar Melissa Horn. "Klockan är sent. Det finns ingen tid...för dig. Jag lever mitt liv nu, med nån som älskar mig".
     Jag hatar dig, för att du inte älskar mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0