Vad är min tystnad värd?
De säger att det inte blåser på månen, ingenting förändras där. Och det är lika långt till månen som månen till mig, men hur skulle jag kunna förändras där?
Vill stanna klockan och vrida tillbaka mer än vintertid, men inte så långt så att allt jag gjort fel vore omöjligt igen. Måste få chansen att göra fel igen, fast den här gången kanske jag gör det bättre.
Och mina tankar har gått i cirklar, om och om igen. Det börjar alltid med kalla handen och slutar alltid i haveri. När hjärtat får bestämma blir det aldrig bra. Aldrig enkelt. Men vem kan säga emot?
Mycket vatten har runnit under broarna, mina rynkor blir synligare men jag är fortfarande fem år yngre än dig. Fast det inte borde vara så. Du växte ifatt min självsäkerhet, jag växer ifrån min osäkerhet, snart är vi lika gamla igen.
Men har du den där känslan? Jag menar den där känslan av att någonting avgörande hände, när jag var ouppmärksam. Att någonting försvann. Så som någon sjöng.
Jag vill att du förstår mig, men du gör det mycket svårare än det egentligen är. Precis så som någon sjöng.
Dom bildar köer runt mig, för dom ser att jag är på väg. Lika bra att börja köa i tid så att man inte missar nåt, tänker dom och ger mig lite mer tid. Men det skulle vara skönt att ha klarat av dig först, innan allting blir för stort. Så stort att jag inte vet varför du egentligen gillar mig.
Vill stanna klockan och vrida tillbaka mer än vintertid, men inte så långt så att allt jag gjort fel vore omöjligt igen. Måste få chansen att göra fel igen, fast den här gången kanske jag gör det bättre.
Och mina tankar har gått i cirklar, om och om igen. Det börjar alltid med kalla handen och slutar alltid i haveri. När hjärtat får bestämma blir det aldrig bra. Aldrig enkelt. Men vem kan säga emot?
Mycket vatten har runnit under broarna, mina rynkor blir synligare men jag är fortfarande fem år yngre än dig. Fast det inte borde vara så. Du växte ifatt min självsäkerhet, jag växer ifrån min osäkerhet, snart är vi lika gamla igen.
Men har du den där känslan? Jag menar den där känslan av att någonting avgörande hände, när jag var ouppmärksam. Att någonting försvann. Så som någon sjöng.
Jag vill att du förstår mig, men du gör det mycket svårare än det egentligen är. Precis så som någon sjöng.
Dom bildar köer runt mig, för dom ser att jag är på väg. Lika bra att börja köa i tid så att man inte missar nåt, tänker dom och ger mig lite mer tid. Men det skulle vara skönt att ha klarat av dig först, innan allting blir för stort. Så stort att jag inte vet varför du egentligen gillar mig.
Kommentarer
Trackback
