Min ensidiga beef med Markus Larsson
På aftonbladet.se håller de på med nån slags kampanj där de försöker profilera sina profiler ännu mera. Skribenter och krönikörer som Simon Bank, Alex Schulman, Erik Niva, Lena Mellin och Oisín Cantwell intervjuas, både i skrift och på webb-tv, och får sedan chatta med läsarna.
Musikrecensenten Markus Larsson är en av dem som intervjuats, och han och jag har en inte alltför vänlig historia bakom oss. Anledningen stavas Oasis.
Det började 2005, när Oasis släppte skivan Don't believe the truth. Markus Larsson har gjort en grej av att "enda anledningen till att flyttade ner ifrån Kiruna till Stockholm för att bli journalist i mitten på 90-talet var Oasis". Men den kärleken verkade sedan dö, för jag har inte läst en enda vettig recension av Oasis ifrån Markus Larsson.
2005 fick jag nog och mejlade honom. Jag var arg. Nej, ursinning. Ursinnig över att han sågat ett sådant grymt album som Don't believe the truth, som var som en slags pånyttfödelse för Oasis.
Jag funderade över hur jag skulle kunna sticka ut ifrån alla 100-tals mejl som han säkert får varje dag, och då var det ju liksom inte läge att skriva "Hörru din jävla björnfitta!" som ämnestitel. Istället skrev typ "Du är bäst, behöver låttips till sommaren roadtrip!".
Det fungerade uppenbarligen, för han svarade på mitt långa, ganska vassa mejl, som egentligen var en enda stor attack på honom som hycklande musikjournalist. Han höll en vänlig ton och försökte försvara sig med att han "älskade Oasis förut, men nu hade de tappat allt" - men jag fortsatte som en jävla skenande ångvält och menade på att han var en jävla ynklig fegis som inte vågade stå för sin smak utan istället sneglade mot alla andra recensenter för att passa in i ledet.
Så där höll det på ett tag, och när Oasis senaste skiva Dig out your soul kom 2008, som också blev sågat, så tog jag det personligt - och därmed vässade jag tonen ytterligare. Den gången svarade han inte.
Nåväl, när jag nu läser intervjun med Markus Larsson så finns det en liten "Visste du att"-ruta i texten - och där går att läsa följande:
Visste du att: Markus undviker gärna folk som gillar Oasis. "De har en tendens att vara väldigt passivt aggressiva".
Det tyckte jag var lite roligt, och smickrande. Jag skulle gärna ta en öl med Markus Larsson och prata ut lite om Oasis, bland annat. I all vänskaplig anda.
Musikrecensenten Markus Larsson är en av dem som intervjuats, och han och jag har en inte alltför vänlig historia bakom oss. Anledningen stavas Oasis.
Det började 2005, när Oasis släppte skivan Don't believe the truth. Markus Larsson har gjort en grej av att "enda anledningen till att flyttade ner ifrån Kiruna till Stockholm för att bli journalist i mitten på 90-talet var Oasis". Men den kärleken verkade sedan dö, för jag har inte läst en enda vettig recension av Oasis ifrån Markus Larsson.
2005 fick jag nog och mejlade honom. Jag var arg. Nej, ursinning. Ursinnig över att han sågat ett sådant grymt album som Don't believe the truth, som var som en slags pånyttfödelse för Oasis.
Jag funderade över hur jag skulle kunna sticka ut ifrån alla 100-tals mejl som han säkert får varje dag, och då var det ju liksom inte läge att skriva "Hörru din jävla björnfitta!" som ämnestitel. Istället skrev typ "Du är bäst, behöver låttips till sommaren roadtrip!".
Det fungerade uppenbarligen, för han svarade på mitt långa, ganska vassa mejl, som egentligen var en enda stor attack på honom som hycklande musikjournalist. Han höll en vänlig ton och försökte försvara sig med att han "älskade Oasis förut, men nu hade de tappat allt" - men jag fortsatte som en jävla skenande ångvält och menade på att han var en jävla ynklig fegis som inte vågade stå för sin smak utan istället sneglade mot alla andra recensenter för att passa in i ledet.
Så där höll det på ett tag, och när Oasis senaste skiva Dig out your soul kom 2008, som också blev sågat, så tog jag det personligt - och därmed vässade jag tonen ytterligare. Den gången svarade han inte.
Nåväl, när jag nu läser intervjun med Markus Larsson så finns det en liten "Visste du att"-ruta i texten - och där går att läsa följande:
Visste du att: Markus undviker gärna folk som gillar Oasis. "De har en tendens att vara väldigt passivt aggressiva".
Det tyckte jag var lite roligt, och smickrande. Jag skulle gärna ta en öl med Markus Larsson och prata ut lite om Oasis, bland annat. I all vänskaplig anda.
Kommentarer
Trackback
