Det som aldrig blev kan ändå bli
"Vart ska du gå? Det är redan sent och försent för någonting annat än det här."
Pojken gav henne en glödande blick som sa att han kan ge henne hela världen om hon orkar bära den i sina armar, och sedan gick jag därifrån. För när det känns för bra måste jag dra så att det inte förstörs och blir dåligt. Jag var så dum då och visste allting om ingenting, och den där gången kommer aldrig tillbaka.
Det är inte längesen, men vi blir äldre för varje dag som går. Och om det finns någon rättvisa i världen ska jag inte behöva tänka på dig för alltid som någon jag inte kan få. Vill inte lura mitt hjärta igen och inse att det var fel även den här gången.
Jag vet jag dricker för mycket, men allting borde vara som i den där fylledrömmen när jag borstade bort de sista kornen från sandstormen i fjol och sedan tog din hand och bad dig visa mig min framtid.
Den svarta dimman börjar skingra sig, och i ljushålen ser jag vad som väntar. Jag ser hur klumpig och nervös jag är med blommorna i handen på vår första träff. Jag ser när allting släpper. Jag ser parkbänken, höstpromenaden, hur vi sitter på gräsmattan i juni, när vi går längs stranden i takt med solnedgången i ett varmare land. Jag ser hur vi blåser ut det första ljuset för vår lilla ängel, hur vi klär granen första gången som en familj, hur vi är det bästa som har hänt oss.
Pojken gav henne en glödande blick som sa att han kan ge henne hela världen om hon orkar bära den i sina armar, och sedan gick jag därifrån. För när det känns för bra måste jag dra så att det inte förstörs och blir dåligt. Jag var så dum då och visste allting om ingenting, och den där gången kommer aldrig tillbaka.
Det är inte längesen, men vi blir äldre för varje dag som går. Och om det finns någon rättvisa i världen ska jag inte behöva tänka på dig för alltid som någon jag inte kan få. Vill inte lura mitt hjärta igen och inse att det var fel även den här gången.
Jag vet jag dricker för mycket, men allting borde vara som i den där fylledrömmen när jag borstade bort de sista kornen från sandstormen i fjol och sedan tog din hand och bad dig visa mig min framtid.
Den svarta dimman börjar skingra sig, och i ljushålen ser jag vad som väntar. Jag ser hur klumpig och nervös jag är med blommorna i handen på vår första träff. Jag ser när allting släpper. Jag ser parkbänken, höstpromenaden, hur vi sitter på gräsmattan i juni, när vi går längs stranden i takt med solnedgången i ett varmare land. Jag ser hur vi blåser ut det första ljuset för vår lilla ängel, hur vi klär granen första gången som en familj, hur vi är det bästa som har hänt oss.
Kommentarer
Trackback
