En legend värd att hylla
Så har Sven Tumba gått bort.
För mig har han alltid varit gubben för länge sedan som var med i landslaget i både ishockey och fotboll. Som liten så fascinerade det mig väldigt mycket, och det gav mig hopp. Det faktum att han var med i landslaget i två olika sporter, och för mig de två största sporterna, gjorde att möjligheterna kändes oändliga. Allt var möjligt om man bara ville, och nu (eller då) slapp jag ju välja mellan att bli proffs i fotboll eller ishockey - jag kunde ju välja båda!
Samtidigt har Tumba varit en luddig legendar. Jag hade inte riktigt koll på honom, i den bemärkelsen att jag inte visste om han fortfarande levde eller inte.
Jag vet ju att han hyllades för nåt år sedan på Idrottsgalan för sina insater inom såväl fotboll och hockey, men även inom golf, som faktiskt infördes i Sverige tack vare Tumba.
Sedan dök ju löpsedlarna upp om att Tumba var riktigt sjuk och på väg att gå bort. Så kom han tillbaka, som den fighter han var, och allt så genast lite ljusare ut. Men så blev han sämre igen, för några dagar sedan, och denna gången fick han ge sig.
Jag är svag för legendarer, i alla dess former, och de förtjänar att hyllas gränslöst. Helst innan det är försent. Och som jag förstått det så var Tumba någonting alldeles extra, sett till hans insatser både på och utanför planen, och det gör honom bara ännu större i mina ögon. Det är respekt.
För mig har han alltid varit gubben för länge sedan som var med i landslaget i både ishockey och fotboll. Som liten så fascinerade det mig väldigt mycket, och det gav mig hopp. Det faktum att han var med i landslaget i två olika sporter, och för mig de två största sporterna, gjorde att möjligheterna kändes oändliga. Allt var möjligt om man bara ville, och nu (eller då) slapp jag ju välja mellan att bli proffs i fotboll eller ishockey - jag kunde ju välja båda!
Samtidigt har Tumba varit en luddig legendar. Jag hade inte riktigt koll på honom, i den bemärkelsen att jag inte visste om han fortfarande levde eller inte.
Jag vet ju att han hyllades för nåt år sedan på Idrottsgalan för sina insater inom såväl fotboll och hockey, men även inom golf, som faktiskt infördes i Sverige tack vare Tumba.
Sedan dök ju löpsedlarna upp om att Tumba var riktigt sjuk och på väg att gå bort. Så kom han tillbaka, som den fighter han var, och allt så genast lite ljusare ut. Men så blev han sämre igen, för några dagar sedan, och denna gången fick han ge sig.
Jag är svag för legendarer, i alla dess former, och de förtjänar att hyllas gränslöst. Helst innan det är försent. Och som jag förstått det så var Tumba någonting alldeles extra, sett till hans insatser både på och utanför planen, och det gör honom bara ännu större i mina ögon. Det är respekt.
Kommentarer
Trackback
