En till oldie
Äsch, jag hittade en till, men den här tror jag mig veta i vilket sammanhang jag skrev det i. Lika bra att få ut det, några år försent.
"Var glad att du lever, var glad att nån annan är där med dig.
Ta vara på det här, det är allt du har. Tänk inte så mycket, gör nåt istället.
Om du tvivlar, om du tänker - gör nånting, rör på dig.
Jag är nog alldeles för söt och snäll - och snälla pojkar får aldrig leka med vackra flickor.
Jag vill aldrig någonsin skada dig, kanske är det därför jag inte kan vara med dig?
Men jag vill aldrig vara utan dig, kanske är det därför du finns kvar hos mig?
Men dina ögon säger att du inte vill det här, och därför sårar jag mig.
Jag vet att nån annan är där hos dig, i hjärtat, och det är nog bra, jag älskar dig just precis så.
Du kan inte tänka nåt annat sen, du andas nu och imorgon är du död.
Se dig lycklig.
Jag är nog inte den man jag önskade att jag skulle vara, men det är aldrig försent att bli den du skulle kunna bli.
Jag vill inte tänka längre, det som har varit är över och förbi. Det enda jag kan göra nånting åt är detta nu jag lever i - men jag saknar dig.
Helvete vad mycket känslor det bor här inne. Alldeles för många för vad som kan vara hälsosamt. Och det värsta är att jag knappt har kontroll över en enda av dem.
Jag tänker på någon som inte kan bli min. Jag vill, men jag kan inte, och om jag skulle kunna så skulle hon inte vilja. Så jag blöder i munnen och håller masken en stund till.
Vi skyddar oss själva genom att inte visa vad vi känner, för om man känner någonting är risken stor att det kan göra ont.
För mig är kärlek smärta - för det är den enda kärlek jag upplevt. Snart är jag immun, och då har jag inga ord kvar att svälja.
Eller...tydligen har jag aldrig varit kär. Jag har väldigt lätt för att bli förälskad, men väldigt svårt för att bli kär. "Kärlek är en ynnest få förunnat". Det var en titel i mitt huvud, men nån tyckte att det lät för smörigt och klyschigt. Dock är den meningen sann.
Vill jag ha det här ytliga? Nej, helvete heller - men det hade ju inte skadat att leka rommen av sig i ungdomen. Vill jag ha det här djupa? Ja. Varför? Det är det enda jag velat. Så som jag känner nu är det meningen med livet. Boom! Jag vet, den är tung - but this is who I am."
"Var glad att du lever, var glad att nån annan är där med dig.
Ta vara på det här, det är allt du har. Tänk inte så mycket, gör nåt istället.
Om du tvivlar, om du tänker - gör nånting, rör på dig.
Jag är nog alldeles för söt och snäll - och snälla pojkar får aldrig leka med vackra flickor.
Jag vill aldrig någonsin skada dig, kanske är det därför jag inte kan vara med dig?
Men jag vill aldrig vara utan dig, kanske är det därför du finns kvar hos mig?
Men dina ögon säger att du inte vill det här, och därför sårar jag mig.
Jag vet att nån annan är där hos dig, i hjärtat, och det är nog bra, jag älskar dig just precis så.
Du kan inte tänka nåt annat sen, du andas nu och imorgon är du död.
Se dig lycklig.
Jag är nog inte den man jag önskade att jag skulle vara, men det är aldrig försent att bli den du skulle kunna bli.
Jag vill inte tänka längre, det som har varit är över och förbi. Det enda jag kan göra nånting åt är detta nu jag lever i - men jag saknar dig.
Helvete vad mycket känslor det bor här inne. Alldeles för många för vad som kan vara hälsosamt. Och det värsta är att jag knappt har kontroll över en enda av dem.
Jag tänker på någon som inte kan bli min. Jag vill, men jag kan inte, och om jag skulle kunna så skulle hon inte vilja. Så jag blöder i munnen och håller masken en stund till.
Vi skyddar oss själva genom att inte visa vad vi känner, för om man känner någonting är risken stor att det kan göra ont.
För mig är kärlek smärta - för det är den enda kärlek jag upplevt. Snart är jag immun, och då har jag inga ord kvar att svälja.
Eller...tydligen har jag aldrig varit kär. Jag har väldigt lätt för att bli förälskad, men väldigt svårt för att bli kär. "Kärlek är en ynnest få förunnat". Det var en titel i mitt huvud, men nån tyckte att det lät för smörigt och klyschigt. Dock är den meningen sann.
Vill jag ha det här ytliga? Nej, helvete heller - men det hade ju inte skadat att leka rommen av sig i ungdomen. Vill jag ha det här djupa? Ja. Varför? Det är det enda jag velat. Så som jag känner nu är det meningen med livet. Boom! Jag vet, den är tung - but this is who I am."
Kommentarer
Trackback
