Bättre förklok än efterklok

Lika ofta som jag kommer på mig själv att längta och önska efter någonting mer i livet, lika ofta kommer jag på mig själv med att inse hur bra jag har det.
     Lika ofta som jag tänker "Vad har jag att var lycklig över egentligen?", lika ofta tänker jag "Vad har jag att gnälla över?".
     Det är en balansgång det där.
     För samtidigt som man ska sträva efter sina mål och drömmar och inte nöja sig så får man aldrig ta "det där lilla" för givet. Man får inte glömma bort att uppskatta det, även fast man ibland svävar iväg och drömmer om ett annat liv.
     Det är så lätt att tänka att man är en fattig människa, en person som inte åstadkommit någonting vettigt i livet, och att ens tillvaro saknar något som helst innehåll. Men tänker man efter, börjar man utvärdera grenarna som sitter på ens liv och sätter det i ett sammanhang - då kan nog de flesta av oss känna att "Fan...jag har det ganska bra ändå".
     En sån ynnest som goda vänner, ett jobb att gå till och att ens nära och kära få vara friska - det är sånt man inte får ta för givet.
     Det finns såklart undantag, visst finns det människor som har en riktigt jobbig tillvaro - men de flesta slösar nog bort en stor del av ens tid på att längta efter nåt de inte har, istället för att värdesätta och ta tillvara på det de verkligen har.
     I grund och botten har vi, många av oss, det väldigt bra. Det är bara lätt att glömma bort det ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0