Jag ska nog lyckas

Det har varit en bitvis intensiv och påfrestande vecka - men mest har den varit full av glädje och kärlek. Att jobba på en småbarnsavdelning med 14 ettåringar är en sak man måste uppleva för att förså, åt både det ena och andra hållet. Men överlag har det varit väldigt härligt.

Ändå är det skönt att det nu är helg. Den firades in genom att jag besökte min brother from another mother, Kaggen, i Eskilstuna.
     Det är över en månad sedan han flyttade, och jag hade ännu inte varit där fram till ikväll. Dels på grund av en form av protest mot att han flyttade, dels för att jag inte haft tid, dels för att jag inte orkat, dels för att jag inte haft någon bil, dels för att det varit någonting bra på tv. Ja ni hör, jag har ju haft mina anledningar.
     Men ikväll var det dags. Det var ofrånkomligt och oundvikligt, jag var tvungen att face:a the reality, och det kändes bra. Lägenheten var fin, låg bra och var större än vad jag förväntat mig.
     Vi drog en pizza, kollade Idol, spelade lite Fifa och bara var. Inga konstigheter, men ändå viktigt och skönt. Nu är den barriären bruten, så att säga.
     Jag kan mycket väl tänka mig att jag åker dit fler gånger.