Stop the time, don't go away
En viss form av meningslöshet infann sig igår. Att ingenting man gör egentligen spelar någon roll, eller att allting man gör spelar så liten, obetydande, roll i ett större sammanhang.
Jag kom i tankar om att jag är en idiot, att jag slösat bort, slarvat bort, de senaste fem åren på ingenting. Fast egentligen är det ju inte ingenting, utan tvärtom, ganska så mycket - men det har inte direkt lett till någonting, mer än många fantastiska upplevelser och många underbara minnen.
Och frågan är; skulle jag göra om det om jag fick chansen, eller skulle jag med facit i hand valt en annan väg? Den frågan är oerhört svår, för att inte säga omöjlig, att svara på. Jag vet inte. Jag vet att jag inte skulle vilja byta bort mycket av de här fem åren, men jag vet också att det finns mycket jag skulle vilja ha gjort annorlunda.
Jag är inte olycklig idag, men jag är inte nöjd heller. Och båda de två sakerna kan jag tacka mig själv för.
Så idag halkade jag in på något som kanske kan vara bra. Det har alltid funnits där, som ett dåligt alternativ, men just idag kändes det plötsligt bara så rätt.
Det var också det som fick mig att ifrågasätta mitt tänkade de här senste fem åren. Har jag varit så fel ute hela tiden? Eller kommer jag att tacka mig själv om 10 år? Jag vet inte.
Jag vet bara att jag är glad och tacksam för så mycket i mitt liv.
Jag kom i tankar om att jag är en idiot, att jag slösat bort, slarvat bort, de senaste fem åren på ingenting. Fast egentligen är det ju inte ingenting, utan tvärtom, ganska så mycket - men det har inte direkt lett till någonting, mer än många fantastiska upplevelser och många underbara minnen.
Och frågan är; skulle jag göra om det om jag fick chansen, eller skulle jag med facit i hand valt en annan väg? Den frågan är oerhört svår, för att inte säga omöjlig, att svara på. Jag vet inte. Jag vet att jag inte skulle vilja byta bort mycket av de här fem åren, men jag vet också att det finns mycket jag skulle vilja ha gjort annorlunda.
Jag är inte olycklig idag, men jag är inte nöjd heller. Och båda de två sakerna kan jag tacka mig själv för.
Så idag halkade jag in på något som kanske kan vara bra. Det har alltid funnits där, som ett dåligt alternativ, men just idag kändes det plötsligt bara så rätt.
Det var också det som fick mig att ifrågasätta mitt tänkade de här senste fem åren. Har jag varit så fel ute hela tiden? Eller kommer jag att tacka mig själv om 10 år? Jag vet inte.
Jag vet bara att jag är glad och tacksam för så mycket i mitt liv.
Kommentarer
Trackback
