Tid för hjältar
Herregud...nu börjar det kännas i maggropen. Förväntningarna hänger i luften, spänningen likaså, och ute skiner solen som aldrig tidigare i september.
Detta är vad vi står inför: BK30 hemma på Runevallen. Vinner vi så går vi upp i division 3. Spelar vi oavgjort eller förlorar så måste vi invänta Juventus resultat, för om Juventus samtidigt förlorar så går vi också upp i division 3. Om Juventus vinner sin match däremot så skiljer det endast en poäng ner till dem, och då måste vi vinna mot Kolsva nästa lördag för att vinna serie och ta klivet upp i division 3. Glasklart, eller hur?
Så det är bara för oss att gå ut och spela på den nivån vi är kapabla till, för då vinner vi. Eller, då ska vi vinna, för vi har visat att vi är det klart bästa laget i den här serien.
Men det är lättare sagt än gjort att säga att man bara ska gå ut och spela som vanligt och vinna. Det är en speciell match, det går inte att komma ifrån, men det faktumet får inte ta överhand. Inspirationen och viljan måste vara större än allt annat en dag som denna.
Jag tror stenhårt på oss, men vi måste vara ödmjuka inför uppgiften. BK30 har absolut ingenting att spela för, men det kommer med all sannolikhet bli en tuff uppgift. Inget att bara ställa ut skorna inför. Men jag tror alla är införstådda med vad som krävs idag och vad som ligger i potten.
Fy satan i helvete, det kommer bli nervöst för lilla mig på läktaren idag. Det har jag verkligen märkt i år, att det är hundra gånger mer nervöst att stå bredvid och titta på än att spela själv. Jag menar, det började till och med pirra i magen när jag läste om matchen i gårdagens Bärsingen. Då förstår ni hur laddad jag är.
Det här ska bli så spännande och roligt.
