Höstnatt
Det syns i dina ögon klart, de som glödde och brann. Någonting släckte hoppet och allt ljus försvann.
Du var en kilometer av iver, hunger och lust. Plötsligt sa någonting ifrån och du körde åt sidan. Nu kör dom om dig igen, alla dom du jagade.
Jag var kanske inte mycket till hjälp, men du frågade aldrig. En enda vink om en hand och du hade fått mitt allt, eller bara nåt av det du önskade.
Den sista cigaretten har slocknat och du undrar hur det kändes när allt började. Dina vänner hjälper dig om kvällen, men trösten är svår att nå när ingen släpps in.
Ändå så stod jag där igen. Alldeles för liten, men som din enda vän. Kanske din bästa vän. Och om jag gjorde dig besviken var det aldrig mitt fel, för det här är ditt spel.
Du frågar om det finns nåt kvar. Jag säger det kryptiskt: "Det vi har är det vi har". Men det finns ingenting kvar. Så jag håller om dig försiktigt, för varje tanke blir någonting viktigt. Du och jag.
Det verkar som att åren gått, fast det var alldeles nyss. Du som hade livet framför dig, ditt slut har börjat nu.
Du som hade nästan allt, men den som spar han, jag har allting kvar, vad är du för mig, jag är ingenting för dig, du kommer lämna allt, du tror inte på det, du måste bränna dina broar, bli gammal på riktigt, göra slut på ungdomen, förlora dig igen, hitta dina gamla känslor, komme hem igen, hoppa över några år för att vinna ett liv, tömma slut på rädslan över att this is it, det är inte så illa, mer än många kan få, ibland har man tur, vågar du låta det gå.
Och under balkongen flera nätter ifrån nu. Hopplöst stod jag där igen, frusen av skam. Du frågar: "Hur känns det i år", och jag säger på riktigt: "Jag ska inte klaga".
Du var en kilometer av iver, hunger och lust. Plötsligt sa någonting ifrån och du körde åt sidan. Nu kör dom om dig igen, alla dom du jagade.
Jag var kanske inte mycket till hjälp, men du frågade aldrig. En enda vink om en hand och du hade fått mitt allt, eller bara nåt av det du önskade.
Den sista cigaretten har slocknat och du undrar hur det kändes när allt började. Dina vänner hjälper dig om kvällen, men trösten är svår att nå när ingen släpps in.
Ändå så stod jag där igen. Alldeles för liten, men som din enda vän. Kanske din bästa vän. Och om jag gjorde dig besviken var det aldrig mitt fel, för det här är ditt spel.
Du frågar om det finns nåt kvar. Jag säger det kryptiskt: "Det vi har är det vi har". Men det finns ingenting kvar. Så jag håller om dig försiktigt, för varje tanke blir någonting viktigt. Du och jag.
Det verkar som att åren gått, fast det var alldeles nyss. Du som hade livet framför dig, ditt slut har börjat nu.
Du som hade nästan allt, men den som spar han, jag har allting kvar, vad är du för mig, jag är ingenting för dig, du kommer lämna allt, du tror inte på det, du måste bränna dina broar, bli gammal på riktigt, göra slut på ungdomen, förlora dig igen, hitta dina gamla känslor, komme hem igen, hoppa över några år för att vinna ett liv, tömma slut på rädslan över att this is it, det är inte så illa, mer än många kan få, ibland har man tur, vågar du låta det gå.
Och under balkongen flera nätter ifrån nu. Hopplöst stod jag där igen, frusen av skam. Du frågar: "Hur känns det i år", och jag säger på riktigt: "Jag ska inte klaga".
Kommentarer
Trackback
