9/11
Så är det då den 11:e september igen. Så har det då gått 10 år sedan World trade center rasade.
Det är märkligt, även fast det känns som länge sedan så känns det ändå inte länge sedan. Kanske för att denna händelse alltid varit närvarande i minnet under alla år efteråt. I form av krig, terrorism, Bin Laden, filmer, politik och dokumentärer.
Den 11:e september kommer alltid att vara ett speciellt och historiskt datum, på grund av två tragiska händelser. Dels var det ju attackerna mot USA, men två år senare drabbades även Sverige då utrikesministern Anna Lindh avled till följderna av skadorna hon fick i knivattacken mot henne.
Man brukar säga att de flesta kommer ihåg vad de gjorde och var de befann sig den 11:e september 2001. Så även jag. Jag var hemma hos Kaggen, och vi skulle precis gå ut. Plötsligt ropade Kaggens mamma att ett flygplan flugit in i World trade center. "Oj!", tänkte jag först, följt av: "Vad är World trade center?". Jag var 15 år, och borde kanske ha vetat det, vad vet jag, men så var det.
Sedan vevades bilderna på teven om och om igen hur planet körde rätt in ett av tornen. Jag förstod inte alls vidden av det, tänkte att det var en tragisk olycka och så. Först nån dag senare började det gå upp för mig att det handlade om ett terrorattentat, och för första gången blev jag medveten om att det fanns en elak gubbe vid namn Usama Bin Laden i världen och att han ledde en organisation vid namn Al Qaida.
Det var mycket att ta in - och kanske var detta händelsen som verkligen fick mig att förstå att det finns en värld utanför Sverige, och att den inte ser ut som det gör i Sverige. Jag vet inte, men det är mycket möjligt.
Nu har det gått 10 år. Usama Bin Laden är död, Saddam Hussein är död, Mubarak är borta, Khaddafi är bortknuffad, på flykt och jagad. Demokratin har långsamt börjat ta över i länder som tidigare styrts av terror.
Är terrorn besegrad? Nej. Men den är kraftigt motarbetad, och förhoppningsvis på nedåtgång.
Det är märkligt, även fast det känns som länge sedan så känns det ändå inte länge sedan. Kanske för att denna händelse alltid varit närvarande i minnet under alla år efteråt. I form av krig, terrorism, Bin Laden, filmer, politik och dokumentärer.
Den 11:e september kommer alltid att vara ett speciellt och historiskt datum, på grund av två tragiska händelser. Dels var det ju attackerna mot USA, men två år senare drabbades även Sverige då utrikesministern Anna Lindh avled till följderna av skadorna hon fick i knivattacken mot henne.
Man brukar säga att de flesta kommer ihåg vad de gjorde och var de befann sig den 11:e september 2001. Så även jag. Jag var hemma hos Kaggen, och vi skulle precis gå ut. Plötsligt ropade Kaggens mamma att ett flygplan flugit in i World trade center. "Oj!", tänkte jag först, följt av: "Vad är World trade center?". Jag var 15 år, och borde kanske ha vetat det, vad vet jag, men så var det.
Sedan vevades bilderna på teven om och om igen hur planet körde rätt in ett av tornen. Jag förstod inte alls vidden av det, tänkte att det var en tragisk olycka och så. Först nån dag senare började det gå upp för mig att det handlade om ett terrorattentat, och för första gången blev jag medveten om att det fanns en elak gubbe vid namn Usama Bin Laden i världen och att han ledde en organisation vid namn Al Qaida.
Det var mycket att ta in - och kanske var detta händelsen som verkligen fick mig att förstå att det finns en värld utanför Sverige, och att den inte ser ut som det gör i Sverige. Jag vet inte, men det är mycket möjligt.
Nu har det gått 10 år. Usama Bin Laden är död, Saddam Hussein är död, Mubarak är borta, Khaddafi är bortknuffad, på flykt och jagad. Demokratin har långsamt börjat ta över i länder som tidigare styrts av terror.
Är terrorn besegrad? Nej. Men den är kraftigt motarbetad, och förhoppningsvis på nedåtgång.
Kommentarer
Trackback
