Någon att fira
Idag är ingen vanlig dag. Nej nej nej. Idag var det 25 år sedan Påven föddes.
My god, denna ståtliga hingst har alltid varit en snäll gosse. Ända sedan vi började spelat fotboll ihop, 1992, så har jag betraktat honom som en av världens snällaste. Eller åtminstone en av de snällaste som jag känner.
Men han är inte bara snäll, han är otroligt rolig också, något som jag värdesätter högt, och som också är nåt form av krav för att jag ska orka umgås med en annan människa så som vi har gjort genom åren.
Vi var dock slow starters, han och jag. Vi hade spelt fotboll ihop sedan vi var 6 år - men det var inte förrän vi var 18 som vi blev de nära bröder vi är idag.
Jag och Kaggen spånade på en Rhodos-resa och funderade på vilka vi ville ha med. Ekka gick ju i samma klass som oss, och han var ju barndomsvän med Påven, så vi kom på ett listigt upplägg. På en fotbollsträning satte vi planen i verket. "Ska du inte hänga med till Rhodos i sommar? Ekka ska ju me." Påven tände på det, och sedan gick vi till Ekka och sa: "Ska du inte med till Rhodos i sommar? Påven ska ju med." - och vips hade vi fixat ett resegäng.
Sedan den resan har vi hängt ihop - jag, Kaggen och Påven - och när sedan Vampyren, Studenten och Mr.Tequila anslöt så blev vi en fruktad grupp i mitten på 00-talet. Riddarna - med rätt att festa.
Oj oj oj, vi har gjort många resor ihop, upp och ner och öst och väst, och de här åren vi haft har varit bland de bästa i mitt liv. Så många minnen, så många skratt, en del tårar, lite blod, kärlek och allt det där som hör ungdomen till. Vi har upplevt det mesta, utom LCD och pistolbråk. Men det kanske kommer.
Ja, för när nu Påven inleder sitt 25:e levnadsår så hoppas jag att det är början på en tid som jag kan se tillbaka på när han fyller 50 år. Vi har ju trots allt bara börjat.
Stort grattis på födelsedagen, Påven.
My god, denna ståtliga hingst har alltid varit en snäll gosse. Ända sedan vi började spelat fotboll ihop, 1992, så har jag betraktat honom som en av världens snällaste. Eller åtminstone en av de snällaste som jag känner.
Men han är inte bara snäll, han är otroligt rolig också, något som jag värdesätter högt, och som också är nåt form av krav för att jag ska orka umgås med en annan människa så som vi har gjort genom åren.
Vi var dock slow starters, han och jag. Vi hade spelt fotboll ihop sedan vi var 6 år - men det var inte förrän vi var 18 som vi blev de nära bröder vi är idag.
Jag och Kaggen spånade på en Rhodos-resa och funderade på vilka vi ville ha med. Ekka gick ju i samma klass som oss, och han var ju barndomsvän med Påven, så vi kom på ett listigt upplägg. På en fotbollsträning satte vi planen i verket. "Ska du inte hänga med till Rhodos i sommar? Ekka ska ju me." Påven tände på det, och sedan gick vi till Ekka och sa: "Ska du inte med till Rhodos i sommar? Påven ska ju med." - och vips hade vi fixat ett resegäng.
Sedan den resan har vi hängt ihop - jag, Kaggen och Påven - och när sedan Vampyren, Studenten och Mr.Tequila anslöt så blev vi en fruktad grupp i mitten på 00-talet. Riddarna - med rätt att festa.
Oj oj oj, vi har gjort många resor ihop, upp och ner och öst och väst, och de här åren vi haft har varit bland de bästa i mitt liv. Så många minnen, så många skratt, en del tårar, lite blod, kärlek och allt det där som hör ungdomen till. Vi har upplevt det mesta, utom LCD och pistolbråk. Men det kanske kommer.
Ja, för när nu Påven inleder sitt 25:e levnadsår så hoppas jag att det är början på en tid som jag kan se tillbaka på när han fyller 50 år. Vi har ju trots allt bara börjat.
Stort grattis på födelsedagen, Påven.
Kommentarer
Trackback
