Känn min glädje!!!!!!!!!!!!
Idag var en lycklig dag i Jonatan Björklunds liv. Jag spelade fotboll igen! Tre månader och två dagar efter operationen.
Så här var det; innan träningen tog vi en lagbild, och sedan tänkte jag bara vara med och "känna på bollen" på träningen. Men efter att ha värmt upp och sprungit lite så var jag ändå med och körde kvadraten, och på det efterföljande tvåmålsspelet så tänkte jag: "Äh, jag är med här också". Och det gick!
Förstå lyckan. Lyckan över att springa. Lyckan över att sparka en boll. Lykan över att få spela fotboll. Nu gick jag ju inte in och körde 100 % utan tassade mest med lite runtomkring, men ibland fick man ju röra bollen - och det räckte.
Självklart inser jag att det kunde ha gått åt helvete. Det har som sagt bara gått tre månader sedan jag opererade mig, och enligt tidsprognosen är det ungefär dubbelt så mycket tid kvar innan jag är återställd. Det kunde ha gått åt helvete och jag kunde ha riskerat mycket - men jag kunde inte hålla mig. Det gick inte att motstå - jag var bara tvungen att göra en träning innan säsongen är över.
Det var självklart korkat, men jag behövde det. Jag behövde det för att orka fortsätta med rehaben, som jag är duktigt trött på just nu. Men att få känna att det gjort nytta, som idag när jag sprang för första gången, så blir man genast mer motiverad att köra på, ännu hårdare. För jag har en bra bit kvar innan jag är fullt återställd.
Men jävlar vad roligt det var! Årets roligaste träning.
Så här var det; innan träningen tog vi en lagbild, och sedan tänkte jag bara vara med och "känna på bollen" på träningen. Men efter att ha värmt upp och sprungit lite så var jag ändå med och körde kvadraten, och på det efterföljande tvåmålsspelet så tänkte jag: "Äh, jag är med här också". Och det gick!
Förstå lyckan. Lyckan över att springa. Lyckan över att sparka en boll. Lykan över att få spela fotboll. Nu gick jag ju inte in och körde 100 % utan tassade mest med lite runtomkring, men ibland fick man ju röra bollen - och det räckte.
Självklart inser jag att det kunde ha gått åt helvete. Det har som sagt bara gått tre månader sedan jag opererade mig, och enligt tidsprognosen är det ungefär dubbelt så mycket tid kvar innan jag är återställd. Det kunde ha gått åt helvete och jag kunde ha riskerat mycket - men jag kunde inte hålla mig. Det gick inte att motstå - jag var bara tvungen att göra en träning innan säsongen är över.
Det var självklart korkat, men jag behövde det. Jag behövde det för att orka fortsätta med rehaben, som jag är duktigt trött på just nu. Men att få känna att det gjort nytta, som idag när jag sprang för första gången, så blir man genast mer motiverad att köra på, ännu hårdare. För jag har en bra bit kvar innan jag är fullt återställd.
Men jävlar vad roligt det var! Årets roligaste träning.
Kommentarer
Trackback
