Stolt
Aldrig har jag varit så nöjd efter en förlust.
När vi åkte till b-lagsmatchen mot Köping FF/Kolsva tidigare ikväll så var jag ganska förbannad. Under dagen hade det kommit ett par återbud, och trots att jag jobbade så tvingades jag försöka hitta ersättare, för ett tag var vi bara 10 man till matchen, och det blev ett jävla pusslande för att försöka få ihop det. Tillslut var vi ändå 12 man när vi åkte till matchen, och i bilen började min irritation omvandlas till inspiration. Vi skulle fanimej fixa det.
När vi sedan kom dit och jag fick se vilka spelare som Köping/Kolsva tänkte ställa upp med så blev jag trött. Där syntes båda från KFF's a-lag bröderna Skoglund, Micke Gustavsson, Degan och Linus Hirvelä, samt ett par spelare från Kolsvas A-lag.
Men innan matchen drog igång så sa jag till grabbarna i laget: "Nu tror dem att det ska bli lekstuga här ikväll. Det ska vi se till att det inte blir."
Vi förlorade förvisso med 2-1 - men herrejävlar vilken bra match vi gjorde! Den lätt bästa för säsongen, både spelmässigt och inställningsmässigt.
Jag vet inte hur många klara målchanser vi brände, det var i alla fall parad av lägen som borde ha varit mål - och det var väl det enda vi gjorde dåligt i matchen, att vi inte kunde förvalta målchanserna.
Alla målen kom i den första halvleken, där Köping/Kolsva tog ledningen efter att vi slagit en hörna där de kunde kontra fyra mot två. Sedan tappade vi bollen alldeles för enkelt på egen planhalva, och då kunde de göra 2-0. Men alldeles innan pausen fick vi till ett fint anfall som resulterade till 2-1 genom Abbe.
Vi hade häng och kände en härlig optimism inför andra halvlek. Väl där gjorde vi allting rätt, utom mål. Så i den 85:e minuten fick vi en straff - men dessvärre skjöt Ödlan, den jäveln, utanför. "Det var sista chansen" tänkte jag, men så fick vi ytterligare tre fina chanser till kvittering, men nej, bollen ville inte in.
Nåväl, det hade varit för jävla fint att vinna uppe på Vargheden, mot det laget, eller åtminstone få en poäng - men när vi spelade så bra och visade en sån vilja så kan jag inte vara något annat än nöjd.
Vi spelade väldigt bra offensivt, men allra bäst defensivt. Vi spelade så klockrent bakåt att Köping/Kolsva inte kom någonstans i sina anfall och uppspel. Vi föll på en snabb kontring och ett eget misstag, samt att vi inte kunde förvalta våra lägen. Utöver det är jag grymt nöjd med laget.
När vi åkte till b-lagsmatchen mot Köping FF/Kolsva tidigare ikväll så var jag ganska förbannad. Under dagen hade det kommit ett par återbud, och trots att jag jobbade så tvingades jag försöka hitta ersättare, för ett tag var vi bara 10 man till matchen, och det blev ett jävla pusslande för att försöka få ihop det. Tillslut var vi ändå 12 man när vi åkte till matchen, och i bilen började min irritation omvandlas till inspiration. Vi skulle fanimej fixa det.
När vi sedan kom dit och jag fick se vilka spelare som Köping/Kolsva tänkte ställa upp med så blev jag trött. Där syntes båda från KFF's a-lag bröderna Skoglund, Micke Gustavsson, Degan och Linus Hirvelä, samt ett par spelare från Kolsvas A-lag.
Men innan matchen drog igång så sa jag till grabbarna i laget: "Nu tror dem att det ska bli lekstuga här ikväll. Det ska vi se till att det inte blir."
Vi förlorade förvisso med 2-1 - men herrejävlar vilken bra match vi gjorde! Den lätt bästa för säsongen, både spelmässigt och inställningsmässigt.
Jag vet inte hur många klara målchanser vi brände, det var i alla fall parad av lägen som borde ha varit mål - och det var väl det enda vi gjorde dåligt i matchen, att vi inte kunde förvalta målchanserna.
Alla målen kom i den första halvleken, där Köping/Kolsva tog ledningen efter att vi slagit en hörna där de kunde kontra fyra mot två. Sedan tappade vi bollen alldeles för enkelt på egen planhalva, och då kunde de göra 2-0. Men alldeles innan pausen fick vi till ett fint anfall som resulterade till 2-1 genom Abbe.
Vi hade häng och kände en härlig optimism inför andra halvlek. Väl där gjorde vi allting rätt, utom mål. Så i den 85:e minuten fick vi en straff - men dessvärre skjöt Ödlan, den jäveln, utanför. "Det var sista chansen" tänkte jag, men så fick vi ytterligare tre fina chanser till kvittering, men nej, bollen ville inte in.
Nåväl, det hade varit för jävla fint att vinna uppe på Vargheden, mot det laget, eller åtminstone få en poäng - men när vi spelade så bra och visade en sån vilja så kan jag inte vara något annat än nöjd.
Vi spelade väldigt bra offensivt, men allra bäst defensivt. Vi spelade så klockrent bakåt att Köping/Kolsva inte kom någonstans i sina anfall och uppspel. Vi föll på en snabb kontring och ett eget misstag, samt att vi inte kunde förvalta våra lägen. Utöver det är jag grymt nöjd med laget.
Kommentarer
Trackback
