Bättre förr, bättre senare
Jag står och väntar på tåget som när jag var barn. Med vagnar fulla av hopp, kanske finns det en plats åt mig. Jag har aldrig velat reservera en plats härifrån.
Jag går längs hamnen, det är alltid så vackert där. Alkisarna säger så, och de om nån borde veta. Inga andra ser dagen från sin ljusa sida som dem. De valde att stanna, är det så det blir då?
Jag minns kärlek som den var när jag var barn. Pirrig, fin och lättsam. Nu ska alla göra slut, men först den där förlovningen och två små underverk. Vad ska barnen tänka om kärleken nu?
Det är med värme som jag tänker på alla kalla dagar mellan 90-98. När kylan var enda smärtan. När världen var så mycket finare.
Men världens vackraste nattsudd tonade bort ju mindre liten man blev. Nu bråkar dom om barnen som leker vägg i vägg med ålderdomshemmet. Den ena livet är över, det andra borde aldrig få ta slut. Och alla bara bråkar, inte var det så förut?
Nu regnar det i april. Förr sken alltid solen.
Man ser inte så många ekorrar längre, men jag har slutat gå i skogen.
Dom säger att jag är svår, nästan otrevlig. Men istället för att älska alla lite grand så satsar jag fullt ut på de jag verkligen bryr mig om.
Jag går längs hamnen, det är alltid så vackert där. Alkisarna säger så, och de om nån borde veta. Inga andra ser dagen från sin ljusa sida som dem. De valde att stanna, är det så det blir då?
Jag minns kärlek som den var när jag var barn. Pirrig, fin och lättsam. Nu ska alla göra slut, men först den där förlovningen och två små underverk. Vad ska barnen tänka om kärleken nu?
Det är med värme som jag tänker på alla kalla dagar mellan 90-98. När kylan var enda smärtan. När världen var så mycket finare.
Men världens vackraste nattsudd tonade bort ju mindre liten man blev. Nu bråkar dom om barnen som leker vägg i vägg med ålderdomshemmet. Den ena livet är över, det andra borde aldrig få ta slut. Och alla bara bråkar, inte var det så förut?
Nu regnar det i april. Förr sken alltid solen.
Man ser inte så många ekorrar längre, men jag har slutat gå i skogen.
Dom säger att jag är svår, nästan otrevlig. Men istället för att älska alla lite grand så satsar jag fullt ut på de jag verkligen bryr mig om.
Hon sa: "Du är alldeles för snäll, det blir ingenting ikväll. Du får gå ensam hem som du brukar göra. Jag är ledsen, jag är inte den som vill förstöra. Men, du förstår hur det går när man inte ger allt, och sedan lite extra utöver det."
Jag sa: "Du tror att du är speciell, att det är du som gäller ikväll. Men din skönhet har svalnat som sommarkvällar i augusti. Allt som är bäst med dig peakar alltid i juni, när förhoppningar står i vägen för det som verkligen är sant."
Du kommer verkligen bli gammal, och ångra alla val du aldrig gjorde. Kanske finns jag kvar, men aldrig den låga som tänts, sedan släckts och stampad till oigenkännlighet.
Jag känner inte igen alla lika mycket längre. Vissa blir äldre, andra borta runt hörnen. Inga ryggdunkningar längre. Men framtiden kommer närmare för varje dag som går, och någonstans vet jag att jag blir den sista segraren som består.
Trackback
