Saker nu
Stod i ett lotteristånd på tivolit ikväll. Det var en timme i mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Ett härligt hällregn halvtimmen innan gjorde tivolit ödsligt tomt, och jag sålde inte en enda jävla lott.
Annars är marknaden och tivolit i Kungsör ett säkert vårtecken. Då vet man liksom att nu är den här - våren, med sommaren på inte alltför behörigt avstånd. Den brukar gå fort, den där skarven mellan vår och sommar.
Fast först skulle jag vilja ha lite vår, på riktigt, och nu verkar det äntligen som att den är här. Dagen idag har varit väldigt fin, om man ser till vädret de senaste veckorna, med ganska mycket sol och bara lite vind och regn.
Det börjar blomstra. Mer och mer. Dofterna smyger sig på så sakteligen och insekterna börjar röra på sig. Man måste dock röra runt bland löven för att hitta dem, maskarna, skalbaggarna och myrorna, men de finns där, klarvakna och redo igen.
Barnen börjar ta av sig jackorna till t-shirt, "Det är ju så varmt!", fast de inte får. "Det är inte sommar än!". Klassiker. Snart kommer den igen, den där förkylningen.
Vi var nere och matade ankorna vid hamnen idag. Det var inte mycket, men det var ljuvligt. Vattnet, livet, grönskan.
Håret växer som det ska. Nu är det så som jag ville ha det när jag klippte mig. Tog bara tre veckor. På tok för lång tid. Men nu kör vi.
Herregud, jag har långledigt igen! Det är ju klämdag på måndag, eftersom det är 1 maj och röd dag på tisdag, och då tog jag ledigt. Fyra dagar, hoppas på en evighet.
Och imorgon är det fullt upp. Lite tråkiga grejer, som städning och tvättning, men mest roliga, som fotboll.
Först nu börjar jag bli riktigt bedrövad över att jag drog av korsbandet förra året, för först nu inser jag vad den ställt till med. Jag är hälften av den fotbollsspelare jag var innan. Jag vet att det tar tid, men tänk om jag aldrig kommer tillbaka? Det är så jävla jobbigt att stå vid sidan av, jag vill så gärna vara med!
Problemet är att jag är så okvick och temposvag. Jag kan fortfarande läsa spelet och se vart bollen ska ta vägen - men jag hinner inte dit. Det är som att springa i träsk, det går i slowmotion. Det är jobbigt, psykiskt.
Det kan bara bli bättre, men jag hoppas att det blir det också. Tills dess får jag stå vid sidan om. Match imorgon mot IFK Sunne, hemma, och förhoppningsvis kan vi revanschera oss efter den svidande förlusten senast mot ÖSK Ungdom.
Annars är marknaden och tivolit i Kungsör ett säkert vårtecken. Då vet man liksom att nu är den här - våren, med sommaren på inte alltför behörigt avstånd. Den brukar gå fort, den där skarven mellan vår och sommar.
Fast först skulle jag vilja ha lite vår, på riktigt, och nu verkar det äntligen som att den är här. Dagen idag har varit väldigt fin, om man ser till vädret de senaste veckorna, med ganska mycket sol och bara lite vind och regn.
Det börjar blomstra. Mer och mer. Dofterna smyger sig på så sakteligen och insekterna börjar röra på sig. Man måste dock röra runt bland löven för att hitta dem, maskarna, skalbaggarna och myrorna, men de finns där, klarvakna och redo igen.
Barnen börjar ta av sig jackorna till t-shirt, "Det är ju så varmt!", fast de inte får. "Det är inte sommar än!". Klassiker. Snart kommer den igen, den där förkylningen.
Vi var nere och matade ankorna vid hamnen idag. Det var inte mycket, men det var ljuvligt. Vattnet, livet, grönskan.
Håret växer som det ska. Nu är det så som jag ville ha det när jag klippte mig. Tog bara tre veckor. På tok för lång tid. Men nu kör vi.
Herregud, jag har långledigt igen! Det är ju klämdag på måndag, eftersom det är 1 maj och röd dag på tisdag, och då tog jag ledigt. Fyra dagar, hoppas på en evighet.
Och imorgon är det fullt upp. Lite tråkiga grejer, som städning och tvättning, men mest roliga, som fotboll.
Först nu börjar jag bli riktigt bedrövad över att jag drog av korsbandet förra året, för först nu inser jag vad den ställt till med. Jag är hälften av den fotbollsspelare jag var innan. Jag vet att det tar tid, men tänk om jag aldrig kommer tillbaka? Det är så jävla jobbigt att stå vid sidan av, jag vill så gärna vara med!
Problemet är att jag är så okvick och temposvag. Jag kan fortfarande läsa spelet och se vart bollen ska ta vägen - men jag hinner inte dit. Det är som att springa i träsk, det går i slowmotion. Det är jobbigt, psykiskt.
Det kan bara bli bättre, men jag hoppas att det blir det också. Tills dess får jag stå vid sidan om. Match imorgon mot IFK Sunne, hemma, och förhoppningsvis kan vi revanschera oss efter den svidande förlusten senast mot ÖSK Ungdom.
Kommentarer
Trackback
