I did it. I really really did it.

Jag trodde att jag skulle få flytta hem igen efter fyra dagar (eller nätter) av ensamhet i lägenheten. Men närå.
     Det var som så här att jag skulle ut. Hem, för att vara exakt. På med kläderna, släcker ner och dundrar igen dörren. Får en liten liten isande känsla i ryggen, en känsla av att nåt är galet - men skiter i det och fortsätter ner för trapporna. Öppnar portdörren, smäller igen den, och den där isande känslan rinner som ett vattenfall längs ryggen. Känner med handen i fickan. Ja just det ja - nycklarna till lägenheten.
     Där står jag, utan nycklar till porten och utan nycklar till lägenheten. Och det värsta - utan extranycklar. Dom låg nämligen kvar inne i lägenheten. Miiiistaaaaaaaaaaaake!!!
     Jag tänkte "låssmed" och "arg hyresvärd", och jag slog mig själv, bokstavligt talat, i ansiktet. Gjorde mig beredd för en natt hemma på Ladugårdsvägen på soffan och ett helvetes massa krångel - men det löste sig. Hyresvärdarna Johansson hade som tur var en extranyckel och kom snällt till undsättning.
     Löjligt pinsamt, men lite roligt i efterhand, och det var ju menat att hända. Nån gång. Trodde dock att det skulle ta lite längre tid än fyra dagar.
     Och den första raden var bara på skoj. Jag trivs bra, bättre och bättre, i min lägenhet och det är roligt att se saker och ting falla mer och mer på plats.
     Fredag imorgon. Hurra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0