Ja, så är det, glöm aldrig det
Jovars, det blev en helt okej lördag. Hockeybockey, festligheter i klubbstugan och sedan utgång på Brasserie.
Hockeybockeyn vanns av det röda laget, vilket var ganska givet eftersom att det var jag som coachade dem, men det blev några spännande minuter på slutet innan vi kunde vinna med 13-12.
Därefter var jag ett kort ifrån att kamma hem 2000 kr på Polsk riksdag. Jag köpte åt mig sex kort, som försvann en efter en med jämna mellanrum, men när det återstod fyra kort av leken så var jag en av dem som hade chansen att vinna. Tillslut stod det mellan mig och Kallas, där Kallas dessvärre var den som hade det sista kortet. Hade suttit fint med 2000 kr bara sådär.
Utgången var sedan ingenting särskilt att skriva hem om. Blev mest bordhäng och surr. Fast det var rätt skönt, allra helst idag när man vaknade hyfsat fräsch.
Var lite rädd att det skulle bli som så att jag inte skulle hitta hem, men det blev inga problem.
Annars har jag bott i lägenheten i en vecka nu, och det är väl först nu som det börjar kännas som sitt hem. And I like it.
Fast så mycket tid där har det ju inte blivit. Först jobbar man ju hela dagen och sedan är det träning på kvällen, plus att jag fortfarande inte har nån TV eller internet, så man har ju hängt mycket hemma på Ladugårdsvägen om kvällarna av den anledningen. Kan hända att det slunkit ner någon bit mat också...
Teven, ja. Hade tänkt inhandla den idag, men så blidde det inte. Orkade inte. Får ta det på tisdag istället, då jag slutar tidigt och inte har någon träning på kvällen.
Annars var det ju förlösande härligt att Björn Ranelid gick vidare till final i gårdagens deltävling i Melodifestivalen. Låten var ju mer eller mindre piss, men han är en pigg injektion i en annan slentrianmässig tävling, och det behövs färgklickar som Ranelid för att det ska bli intressant.
Jag älskade också hur galet glad han blev när det blev klart att han vunnit. Som en boxare berusad av triumf slog han sig på bröstet och skrek mot publiken. Han var bortom kontroll och gick bara runt som i spinn, det sprang ju inslagsproducenter kors och tvärs runt honom för att få honom att komma upp på scenen. Underbart.
Underbart var också Molly Sandéns bidrag. Underbart vackert. Jag fick samma rysningar av Molly som jag fick av Sanna Nielsen när hon sjöng Empty room. Kul att hon också fick gå till final!
Hockeybockeyn vanns av det röda laget, vilket var ganska givet eftersom att det var jag som coachade dem, men det blev några spännande minuter på slutet innan vi kunde vinna med 13-12.
Därefter var jag ett kort ifrån att kamma hem 2000 kr på Polsk riksdag. Jag köpte åt mig sex kort, som försvann en efter en med jämna mellanrum, men när det återstod fyra kort av leken så var jag en av dem som hade chansen att vinna. Tillslut stod det mellan mig och Kallas, där Kallas dessvärre var den som hade det sista kortet. Hade suttit fint med 2000 kr bara sådär.
Utgången var sedan ingenting särskilt att skriva hem om. Blev mest bordhäng och surr. Fast det var rätt skönt, allra helst idag när man vaknade hyfsat fräsch.
Var lite rädd att det skulle bli som så att jag inte skulle hitta hem, men det blev inga problem.
Annars har jag bott i lägenheten i en vecka nu, och det är väl först nu som det börjar kännas som sitt hem. And I like it.
Fast så mycket tid där har det ju inte blivit. Först jobbar man ju hela dagen och sedan är det träning på kvällen, plus att jag fortfarande inte har nån TV eller internet, så man har ju hängt mycket hemma på Ladugårdsvägen om kvällarna av den anledningen. Kan hända att det slunkit ner någon bit mat också...
Teven, ja. Hade tänkt inhandla den idag, men så blidde det inte. Orkade inte. Får ta det på tisdag istället, då jag slutar tidigt och inte har någon träning på kvällen.
Annars var det ju förlösande härligt att Björn Ranelid gick vidare till final i gårdagens deltävling i Melodifestivalen. Låten var ju mer eller mindre piss, men han är en pigg injektion i en annan slentrianmässig tävling, och det behövs färgklickar som Ranelid för att det ska bli intressant.
Jag älskade också hur galet glad han blev när det blev klart att han vunnit. Som en boxare berusad av triumf slog han sig på bröstet och skrek mot publiken. Han var bortom kontroll och gick bara runt som i spinn, det sprang ju inslagsproducenter kors och tvärs runt honom för att få honom att komma upp på scenen. Underbart.
Underbart var också Molly Sandéns bidrag. Underbart vackert. Jag fick samma rysningar av Molly som jag fick av Sanna Nielsen när hon sjöng Empty room. Kul att hon också fick gå till final!
Kommentarer
Trackback
