Gav upp i förtid
Jag har försökt att förstå. Få tid och rum att sluta gå. Hur en och en kan bli två. Om det verkligen är så här man ska må.
Ända sen jag var 14 år. Har förstått att tiden blir till sår. Och alla frågar hur jag mår. De kanske ser på mig att jag tänkte mycket på dig igår.
Och ödet är en gammal vän. Skulle behöva träffa honom igen. Skulle vilja veta sanningen. Om du och jag fortfarande är framtiden.
Och som jag prövat eran tro. "Vår Jonatan Björklund får aldrig någon ro. Han bara bränner varenda bro. Varför ger han inte upp och låter ensamheten gro."
Ja jag vet att jag är sämst. Satte alltid mig själv främst. Men det var bara din förtjänst. Inte meningen, men du gjorde mig alltid sämst.
Det är försent att börja om. Har väntat för länge på bättre tider som aldrig kom. Det kanske är dags att bli som dom. Inse att kärleken aldrig blir som i en sitcom.
Nej jag ger upp om kärleken. Så som man blir sviken av sommaren. Den var aldrig till för mig egentligen. Det blir inga mer dimmiga nätter igen.
Kommentarer
Trackback
