Du drabbar mig

Du färgar mina kinder, du fångar mina ögon. Varje steg du tar. Den röda floden som rinner inom blir alldeles för varm, med dig, hos dig, jag är aldrig kall.
      Febrigt vårkär och den där lekfulla sommarångesten, höstdeprimerad, vad ska du göra denna nyårsnatt?
      Ser dig i någon annans armar, men jag kan inte fly. Försvinn den här kvällen, låt morgonen gry.
      Du lägger krokben för mina ord, får mig att känna mig dum. Hjärnan stannar, är det här verkligen verklighet, eller går jag fortfarande på mellanstadiet när jag vaknar upp?
      Febrigt rastlös, en sommarlek utan själ, oktoberromans och juldagen blev den bästa i mitt liv.
      Ser dig i någon annans armar, och jag måste spy. Vaknar alltid nästa morgon, men aldrig som ny.
      För du drabbar mig, ja du drabbar mig, du drabbar mig, åh herregud hur kan du drabba mig så hårt.
      Hur kan någonting enkelt vara så svårt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0