Jag ska nog lyckas

Spänning, förväntan, glädje, nerver, ångest, lycka. Mycket som snurrar i kroppen just nu, med dryga timmen kvar till avsparken mellan Sverige och Ukraina.
     Fast allra mest har jag ont i magen, men det tror jag beror på laxen jag just mosade i mig. Den har inte dött inom mig än.
     Nåväl, snart jävlar så smäller det - Sveriges intåg i detta EM-mästerskap! Det har varit allting jag tänkt på och sett fram emot denna dag.
     Det kan gå hur som helst. Vi kan vinna hela tjottabalengen men vi kan även bli helt skoningslöst nollade. Så har jag aldrig kännt förut inför ett mästerskap. Värst är kanske ju denna öppningsmatch. Det är en premiär mot ett hemmalag, många förväntar sig - och nästan kräver - att vi ska vinna om vi ska kunna gå vidare från gruppen. Känsligt läge. Men roligt!
     Desto mindre roligt att Rosenberg ska starta. Han är inte bra - och dessutom är jag allergisk mot spelare som tackar nej till skitgörat och sedan glatt trippar fram när härligheten serveras. Fy för sånt. Bättre med Hysén!
     Och Rasmus Elm. Han verkar vara en sympatisk och jordnära människa, och är en ganska duktig fotbollsspelare - men jag vill alltid ha Anders Svensson.
     Utöver det är det som det ska.
     Nu kör vi!