Jag ska nog lyckas

Så tog då Big brother 2012 slut igår - och Hanna J vann. Välförkänt vet jag inte, jag vet inte hur man ska utse en "värdig vinnare". Är det den som spelat renast eller den som spelat fulast eller den som spelat smartast? Är det den som bjudit mest på sig själv eller är det den som varit det största svinet och bjudit på mest skandaler och underhållning? Jag vet inte.
     Men jag skulle vilja säga att den värdigaste vinnaren är den som spelat smartast, bjudit mest på sig själv och varit ärligast. Fast det är ofta svårt att lyckas med det.
     Jag hade nog sett Lars som den värdigaste vinnaren, kanske, men jag unnar verkligen Hanna J vinstpengarna - om det nu är som hon säger att hon har ett stort skuldberg och aldrig kunnat unna sina barn någoning. Då är det klart som fan att hon ska ha pengarna.
     Annars har det sammanfattningsvis varit en sämre säsong än förra året. Det märkte man inte minst när de tre final-deltagarna från förra året kom in. Herregud som de dominerade, allra mest sköningen Peter. Han har varit saknad i år.
     Trots det har jag suttit som klistrad. Det blir ändå som ett kvällsförhållande, en godnattkram.
     Jag har inte haft någon direkt favorit, inte som Peter förra året. Jag har faktiskt inte ens vurmat lite extra för nån i år. Jag trodde Joe skulle vara en genomskön supernorrlänning när man först lärde känna honom - men det visade sig att han var lite för osäker och blyg för det.
     Lars var överpositiv och glad och försökte verkligen hålla igång, men det blev lite för mycket och lite för barnsligt. Tycker också han kunde ha bjudit på nån skandal eller snefylla, trots att han var nykterist, fast det fanns ju i och för sig andra som skötte den biten istället.
     Marcelo var ju ett stort svin på alla sätt, en självgod skit - men det behövs ju en sån som han. Nån som "rör till det" i huset. Mina sympatier fanns länge hos lilla Annica, men efter att hon gång på gång tagit tillbaka honom, trots alla svek, så kände jag bara en annan sorts sympati för henne. Sympati för hennes otroliga dumhet. Herregud så sårad hon kommer att bli framöver. Allt annat vore otroligt.
     Rodney störde jag mig inte alls lika mycket på som förra året, och hans inhopp blev en pigg injektion i ett annars trögstartat program.
     Sipan var underhållande med sina ärliga sågningar, men det blev lite för mycket tillslut. Lite för brutalt och oskönt.
     På tal om oskönt så trodde jag Jimmy skulle utvecklas till en favorit, men han blev bara osmickrande självgod.
     Marcel var också en potentiell favorit, men han var lite för oskönt stöddig. Det fanns ingen charm bakom som räddade.
     Tenny var härlig emellanåt, men lite för mesig med sin krämpor och åmningar.
     Hanna Widerstedt var inte härlig någonstans. Hennes utbrott blev för genomskinliga och tydligt spelade. Hon spelade bara en roll som inte var rolig.
      Camilla var däremot sympatisk - men på tok för tråkig i längden.
      Även hennes parhäst Amandus, som blev tvåa tillslut, var tråkig - men hans präktighet och duktighet var rolig att höra och se på. Det blev många underhållande bråk och diskussioner tack vare det.
      Jennifer och henns bråk var ett nödvändigt ont, så att det hände någonting emellanåt.
      Vobban var mysig, men dock aningen för tråkig ändå trots allt.
      Övriga deltagare har jag glömt eller så finns det ingenting speciellt att säga om dem.
      Vinnaren Hanna J då? Ja, hon var ju en mindre färgklick, och sympatisk, men inte speciellt rolig. Inte alls, faktiskt. Men, som sagt, jag unnar henne verkligen segern.

Så är mitt enda riktiga kvällsnöje slut. Varje vardag- och söndakväll sedan mitten på februari mellan tio och elva har jag suttit bänkad - och vips har jag en timme nu varje kväll som jag kan ängna åt nyttigare saker.
      Ska bli skönt det med.