En häst av stål
Jag kom att tänka på det här med cyklar och att cykla - hur man aldrig kommer att uppskatta det lika mycket igen.
Jag minns känslan av att få en ny cykel. Far kom in genom dörren framåt kvällskvisten med en illa dold iver i blicken. "Kom med här så ska du få se!". Där ute på trädgårdsgången stod den - den nya blänkande cykeln. Som en uppenbarelse, det nästan blixtrade om den.
Ja, det hände väl kanske inte så ofta, men ett par tre gånger genom åren fick man i alla fall en ny cykel.
Då, när man var liten, var en cykel inte bara en cykel - det var en leksak, ett nöje, ett äventyr. Att cykla var en lek. Man cyklade inte främst för att ta sig någonstans, utan för att det var så roligt. Som en dåre for man över årets första torra asfalt, för att sedan med en tvärnit slajda så att gruset sprutade som en vattenspridare.
Så blir det aldrig igen.
Jag antar att det är vårens pågående intåg som fick mig att tänka på det. Jag saknar att cykla så.
Jag minns känslan av att få en ny cykel. Far kom in genom dörren framåt kvällskvisten med en illa dold iver i blicken. "Kom med här så ska du få se!". Där ute på trädgårdsgången stod den - den nya blänkande cykeln. Som en uppenbarelse, det nästan blixtrade om den.
Ja, det hände väl kanske inte så ofta, men ett par tre gånger genom åren fick man i alla fall en ny cykel.
Då, när man var liten, var en cykel inte bara en cykel - det var en leksak, ett nöje, ett äventyr. Att cykla var en lek. Man cyklade inte främst för att ta sig någonstans, utan för att det var så roligt. Som en dåre for man över årets första torra asfalt, för att sedan med en tvärnit slajda så att gruset sprutade som en vattenspridare.
Så blir det aldrig igen.
Jag antar att det är vårens pågående intåg som fick mig att tänka på det. Jag saknar att cykla så.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Fast jag kan tycka att när man tar vårens första cykeltur i strålande solsken, då finns den där speciella cykelkänslan kvar.
Däremot låter jag bli att slajda i slirgruset nuförtiden :)
Trackback
