Om jag var John Connor

Gröna ögon, smilgropar. En röst som kan värma kallt. En gång vacker, nu vackrare. Men en spegel som inte vill bli sedd.
      Naken, öppen och jätteblyg. En känsla för kärlek, men gärna i smyg. Redan så stor men barnet kvar runt lillfingret.
      Och någon ska få henne.
      Du som sett solen, hur bränd kan man bli? Jag har alltid varit mörkrädd, men nåt i ensamheten känns tryggt. Ingen möjlighet att förstöra nåt som är vi.
      Alla fula hittar varandra, alla vackra har det lättare. Jag antar att jag befinner mig någonstans mittemellan, i den där förödande gråzonen.
      Somnar alltid på Ladugårdsvägen, vaknar alltid på gatan lite längre bort. En kung utan drottning.
      Du kanske inte tror det, men jag fick besök ifrån framtiden. Den här varelsen sa att jag måste hållas vid liv, för ditt och mitt barn kommer att rädda mänskligheten en vacker dag.
      Jag valde att tro på detta, så nu väntar jag på nästa dag. Varje dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0