Jag ska nog lyckas

Ja, det var match idag.
    Sala borta - och herrejävlar så bra vi spelade första halvtimmen! Vi startade nästan ursinnigt starkt och rappt, och jag tänkte "Vad fan är det frågan om? Ska vi vinna division 3?". 1-0 kom också efter ett löljligt vackert anfall där bollen gick som en organiserad jojo inom laget på den offensiva planhalvan, där Kallas kunde avsluta på mål med ett snyggt avvägt skott.
    Dessvärre hände nåt. Vi släppte in två riktiga dyngmål sista kvarten, och det efter att Sala knappt haft ett riktigt anfall på hela matchen, och plötsligt låg vi under med 2-1 i halvtid. Väldigt ologiskt och orättvist, fast ändå inte eftersom att det var vi som bjöd in dem i matchen.
     Nåväl, vi tog oss aningen i kragen och påbörjade den andra halvleken bättre, även fast det tenderades att slarvas mer än i den första halvleken. Dock kändes det hyffsat stabilt, och när Mackan kunde knorra in 2-2 på en frispark (fan vad säker han är på liggande boll utanför straffområdet) så kändes det som att ordningen var något återställd.
     Trots chanser att avgöra på slutet så blev det ändå 2-2, och det får ändå anses vara bra. Vi spelade väldigt bra större delar av matchen, och borde ha vunnit, moch i desa uppbyggnadstider är det viktigast.
     Spelsugen? Ja. Jaaa. JAAAAAAAAA!!!!

Men skit i det nu - THORSTEN FLINCK GICK JU TILL FINAL!!! Så underbart roligt för karln! Jag unnar honom verkligen denna framgång, och Bananjäveln har ju sina kids till fans ändå och hela livet framför sig, medan Thorsten kommit en bra bit in på andra halvlek.
      Jag trodde aldrig på det. Först stod han mot Lotta Engberg och Christer Sjögren, och där tänkte jag att folkligheten skulle vinna. Men icke! Jag röstade som en dåre och fick betalt för det.
      Sedan ställdes han mot Bananen, och där tänkte jag att det var tok-kört. Barnens kraft är för stark. Men tack lov var det kanske läggdags för dem vi det laget, eller också hade veckopengen tagit slut, och jag röstade som en manisk dåre och fick jävlar i min själ betalt för det! Som jag skrek!
      Jag menar...såg ni leendet på Thorsten när han sjöng för andra gången? Det var det leendet jag ville åt, det var det leendet jag ville skicka till finalen. Jag grät glädjetårar inombords. Han fick sin revansch! Han fick bli sedd och hörd och älskad!
      Nu är det klart. Nu behöver han inte vinna mer. Han har uppnått sitt mål, tror jag. Låt Danny vinna. Eller Loreen. Vem bryr sig nu. Thorsten Flinck reste sig och vann.