Jag ska nog lyckas

Ljuvliga dagar, dessa två vi haft. Ändå blir jag lite brydd över folk som går i shorts. "Det är ju ändå bara vår", inbillar jag mig.
     Men så upptäcker jag att det är 22 maj. Snart juni. Herregud, det är verkligen som vanligt, maj bara susar förbi. Det är liksom valborg och 1 maj - sedan är det helt plötsligt juni. Lätt den snabbaste månaden på året, till och med värre än februari.
     Ja, snart juni. Sommar, alltså. Med andra ord: vilken pissvår vi haft. Man hann ju inte ens upptäcka den innan den var över.
     Eller ska vi säga att det är senvår fortfarande? Ja, vi gör det. En vecka till eller så. Det ser bättre ut då. Eller också har sommaren redan börjat och så blir den lite längre. Det skulle ju fungera det också.       Hur som helst är det som det ska nu. Maskrosorna har slagit ut och björkarna blommar för fullt. Det doftar barndomens lyckliga dagar i luften och fåglarna har rave-party. Uteserveringarna har öppnat, grillarna har plockats fram och potatissalladen försvinner som is i Sahara i affärerna. Vi mår bra nu.
     Men jag väntar nog med shortsen ett tag till tror jag.