Jag ska nog lyckas

Det är med ångest som jag tittar på Big brother live på söndagkvällarna. Inte över programmet, det måste ses, men för att det är så symboliskt. Man vet vad det innebär - nämligen att helgen är slut och att man några timmar senare står inför en ny arbetsvecka.
     Det är inte så att jag ogillar mitt jobb - men jag älskar och föredrar att vara fri och ledig. Det har alltid varit så och kommer nog alltid att vara så. Det kommer väl ifrån frihetskänslan man hade som barn, den vill leva kvar. Livet är för kort för att arbeta.
     Men söndagskvällar är också pizzakvällar, det har blivit så, och det ser jag alltid fram emot. Det är trevligt. Blev en Maistro special idag, om ni undrar. Härligt flottig och god.
     Dessvärre blev det förlust igår, igen. 3-1 borta mot IFK Mariestad, och vi har nu hamnat i en tråkig trend. Men spelmässigt ser det bra ut, det är målen som inte vill komma, så det är bara att gneta vidare så släpper det tillslut. Hoppas jag.
     Kvällen fick dock ett trevligt avslut då jag, Lillebror och Ida åkte in till Andreas i E-tuna för lite umgänge.
     Rätt skön dag idag, men den gick alldeles för fort. Som vanligt.
     Jaha, nehe, jaha. Då går vi väl och lägger oss då. Fan!