Från min balkong
Macken ligger tyst och öde, bara irländska hundar med brännvin och kniv. Som försöker ta varandras liv.
Hamnen gör mig sällskap hem, under bron bor någon varenda kväll. Ska aldrig klaga på min säng igen.
Fotbollsplaner, husvagnar och en sopstation, Fredsgatan är ett potpurri av melankoli. Men jag såg bara eufori.
Och visst var det här jag växte upp? Ja visst var det här jag växte upp?
Skillinge är bottenlös på natten, inget dopp efter elva för mig. För mörkret tar aldrig slut.
Bygatan uppåt, en bit av min barndom, på kullen där blev jag tonåring en gång. Första gången jag tände på.
Brandstationen och boulegropen, det är jour på natten, och andra har jour i livet.
Från vattentornet kan man se hela världen om det är riktigt stjärnklart. Bara man blundar tillräckligt länge. Men vem har tid att se hela världen?
Tänder ljus på kyrkogården, den är större än jag minns den men det vill jag inte komma ihåg. Så många som har lämnat oss, som aldrig får glömmas bort, som lämnat så stora hål, dom som förlorar kommer snabbare i mål.
Kungsör, gör nåt oväntat. Gör mig lite överrumplad, byt ut nycklarna till låsen, som att gå vilse på Åsen.
Drottninggatan en miljon gånger, men man tröttnar aldrig på sina favoritsånger.
Vid kyrkan leker barnen i parken. Utanför Sarajevo ligger krossade hjärtan på marken.
Du var min livboj i livet, nu måste jag lära mig simma. Eller hoppas på att aldrig ramla i.
Inlines genom Häggens ghetto, det var på den tiden när det fanns lägenheter längs med Runnabäcken.
Centralvallen och Västerskolan, den bästa skolan i livet. Där var jag bäst i klassen.
Ladugårdsvägen, den bästa vägen, men nu följer jag Kungsringen upp, längs byns enda boulevard. Nästan hela vägen hem.
Och visst var det här jag växte upp? Ja visst var det här jag växte upp?
Den bästa tiden är när man växer upp.
Hamnen gör mig sällskap hem, under bron bor någon varenda kväll. Ska aldrig klaga på min säng igen.
Fotbollsplaner, husvagnar och en sopstation, Fredsgatan är ett potpurri av melankoli. Men jag såg bara eufori.
Och visst var det här jag växte upp? Ja visst var det här jag växte upp?
Skillinge är bottenlös på natten, inget dopp efter elva för mig. För mörkret tar aldrig slut.
Bygatan uppåt, en bit av min barndom, på kullen där blev jag tonåring en gång. Första gången jag tände på.
Brandstationen och boulegropen, det är jour på natten, och andra har jour i livet.
Från vattentornet kan man se hela världen om det är riktigt stjärnklart. Bara man blundar tillräckligt länge. Men vem har tid att se hela världen?
Tänder ljus på kyrkogården, den är större än jag minns den men det vill jag inte komma ihåg. Så många som har lämnat oss, som aldrig får glömmas bort, som lämnat så stora hål, dom som förlorar kommer snabbare i mål.
Kungsör, gör nåt oväntat. Gör mig lite överrumplad, byt ut nycklarna till låsen, som att gå vilse på Åsen.
Drottninggatan en miljon gånger, men man tröttnar aldrig på sina favoritsånger.
Vid kyrkan leker barnen i parken. Utanför Sarajevo ligger krossade hjärtan på marken.
Du var min livboj i livet, nu måste jag lära mig simma. Eller hoppas på att aldrig ramla i.
Inlines genom Häggens ghetto, det var på den tiden när det fanns lägenheter längs med Runnabäcken.
Centralvallen och Västerskolan, den bästa skolan i livet. Där var jag bäst i klassen.
Ladugårdsvägen, den bästa vägen, men nu följer jag Kungsringen upp, längs byns enda boulevard. Nästan hela vägen hem.
Och visst var det här jag växte upp? Ja visst var det här jag växte upp?
Den bästa tiden är när man växer upp.
Kommentarer
Trackback
